- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
390

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den gamla och den nya människan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Är han så återställd, att han utan fara kan
återse sin far? frågade grefve Bertelsköld otåligt, utan
att fästa någon uppmärksamhet vid den okända kvinnans
rörelse.

Hon fick några sekunder att återvinna fattningen.

– Ja, hviskade hon. Med det villkor, att ers nåd
icke säger något som upprör eller bedröfvar honom;
ty han är ännu ganska svag.

– Det är bra; jag skall vara försiktig, svarade
grefven och inträdde i kabinettet.

Hans okända maka följde honom med tysta steg.
Där var en skärm för hörnet; ingen bemärkte henne.
Hon hörde, hon såg allt, med sitt hjärta långt mer än
med öra och öga. Ö huru hade icke hennes ungdoms
älskade åldrats på dessa tio månader, sedan de sist sågo
hvarandra! Hvad hans hår hade blifvit grått! Hvad
hans kind hade blifvit blek! Huru hans fordom stolta
hållning nu blifvit lutande! Huru hans milda blå ögon
glänste matta mot förr! Men hon älskade honom ändå,
ja hon kände att hon älskade honom mera än någonsin
förr, ty hon hade gjort honom sorg, hon som dock hade
svurit att vara hans lefnads glädje!

Återseendet mellan far och son var varmare än deras
osedda vittne vågade hoppas. Fadern glömde allt för
glädjen att återfinna i lifvet sin förstfödde; sonen kände
ett behof af kärlek, som han aldrig erfarit förr.

– Min far, sade Bernhard, jag har djupt förolämpat
er ...

– Vi skola tala därom när du blir frisk, sade
grefven. Försynen har sändt oss dessa pröfningar för
att straffa och förbättra våra stora brister: din stolthet,
min svaghet. Jag har skyndat till Stockholm för att
rädda allt som är mig kärt i lifvet: min förlorade maka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free