- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
394

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Kampen om en människosjäl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våldsamt mot sin vårdarinna, att blodet strömmade ur hennes
näsa och mun.

Hon vände sig bort för att aftorka sitt ansikte och
fortfor därpå så lugnt som om ingenting förefallit:

»Herre, gör med mig som du sagt hafver, och
alla onda tankar skola fly för ditt ansikte. Se, jag
är icke värd din tröst och den omsorg du hafver om
mig. Jag hafver mycket syndat, och all min begärelse
har stått till jordiska ting. Jag har förhäft mig
högre än himmelen och måste förnedras till jordens djup.
Allt hvad i mig är, det är synd och mörker, där icke
din helige ande gör mitt mörker ljust. Herre, miskunda dig
öfver mig, och upplys ditt ansikte öfver mig! Näps vädren
och stormarna! Säg till hafvet: var stilla! och till nordanvinden: blås icke! – så varder det stilla lugnt. »

– Galna käring med sin eländiga munkpredikan!
mumlade den sjuke och vände sig mot väggen, för att
ej höra henne.

Men hon fortfor att läsa:

»Min son, säger Herren, försaka dig själf, så
finner du mig! – Herre, huru ofta skall jag försaka
mig, och hvaruti skall jag försaka? – Alltid och allestädes,
i det lilla och i det stora. Jag tager intet undan,
utan i allt vill jag finna dig blott och bar. Huru kan
du eljest vara min och jag din?»

»Jag hafver ofta sagt dig och säger det åter: öfvergif
dig själf, försaka dig själf, så får du smaka mycken
inre frid. Gif allt för allt; tag intet undan; fordra intet
igen; håll dig till mig allena, så vill jag vara din. Och
ditt hjärta skall blifva fritt, och mörker skall icke mera
öfverväldiga dig. »

Efter en stund slog läsarinnan boken igen, ty den
sjuke behöfde hvila. Men dagen därpå begynte hon åter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free