- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
398

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Kampen om en människosjäl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sederegler. Våra fäder tänkte icke så. När jag var
barn, brukade min mor ofta berätta för mig, huru min
salig far, efter sin store konungs föredöme, aldrig drog
ut under sina många fälttåg utan att ständigt bära sin
bibel med sig och dagligen läsa däri. Jag själf har tjent
under prins Eugen och sett mången göra på samma
sätt. Ännu aldrig har en adelsmans sköld blifvit fläckad
af lefvande Guds ords kunskap, men väl ofta af motsatsen.

Grefve Bernhard teg, men det förborgade fröet i
hans innersta började gro. När hans far bortgått, framkallade han mora från Östanlid.

– Kvinna – sade han plötsligt – jag vill se ditt
ansikte.

Hon förskräcktes och steg tillbaka.

– Det kan ni icke, nådige herre, svarade hon. Ett
löfte ...

– Hör mig, fortfor grefven. Jag blygs att tillstå det,
men jag är stundom susceptibel för inbillningar, lättrogen,
vidskeplig, hur ni vill kalla det. Hvem är ni? Hvad vill ni
mig? Jag känner er icke; ni ser ut att vara en fattig bondkvinna, men det är något hos er, som motsäger er dräkt.

– Om ers nåd frågar mig mera, går jag min väg.

– Nej, stanna! Näst min mor, som jag knappast
minns, är ni den enda kvinna i världen jag någonsin
högaktat. Ni är icke den ni säger er vara. Om det
finns goda andar, som beskydda människorna, så måste
ni vara min skyddsande. Aftäck ert ansikte; jag är
icke värd att se ett väsen af högre ursprung, men det
skulle göra mig godt. Jag skulle lära mig tro.

– Tro på Gud och icke på människor! Jag är
ingen ängel, jag är hvad jag synes, en fattig kvinna,
full af svaghet och brist. Den dag ni med handling, och
icke allenast med ord, bevisat att Guds nåd fått insteg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free