Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Två kvinnors kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de kommo närmare, sade den ena till den
andra: det är här! och den ena blef stående liksom
på vakt, medan den andra gick framåt emot det öppna
fönstret.
– Är det ni, grefve Bertelsköld? frågade en icke
obekant stämma på fransyska och rösten darrade märkbart.
Det ovissa månskenet föll på markisinnan Egmonts
intagande ansikte, och själfva den rodnad, som hastigt
begöt hennes kinder med purpur, syntes i denna
belysning blek som en vålnads.
– Ni här, madame! utropade Paul, i hög grad
bestört öfver denna oväntade syn.
– O hvad jag sökt er, hvad jag sökt er i fyra
långa veckor! fortfor den lifliga fransyskan med låg röst.
– Jag borde hata er, ja afsky er, otacksamma
människa, för det ni så länge lämnat mig utan en rad om
ert lif eller er vistelseort! Men därtill är nu icke tid.
Jag har en sak af större vikt att anförtro er, och det
gläder mig att jag ej kommit för sent. Först i kväll
har jag lyckats att utspana er tillflyktsort, och jag ville
ej försumma en enda minut.
– Hvad ni är god, madame! svarade Paul med sitt
lättrörda hjärta.
– Finns ej en plats där vi kunna samtala utan
vittnen? Dessa skuggor förskräcka mig, och jag fruktar
att någon är gömd bakom trädens stammar! fortfor
markisinnan med en skygg blick på den halfdunkla
parken.
– Om ni ville stiga in i mitt lilla rum, yttrade
Paul, förlägen och rodnande, ty han var icke beredd på
ett sådant besök.
– Ja, ja, visa mig ingången! hviskade den sköna
fransyskan med en gest af brådska och oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
