- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
406

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Två kvinnors kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men hos markisinnan följde intryck och ord så
snabbt på hvarandra, som knallen efter blixten. I
ögonblicket fick svartsjukans demon makt öfver henne, och
hon sade med en dolkudd i hvarje ord:

– Hör ni icke, min herre, att er älskarinna nämnde
ert namn? Jag förstår nu, hvarför ni ej kan följa mig.

Rummet ljusnade. Mora från Östanlid hade blottat
en blindlykta, som hon hållit dold, och tände en lampa.

– Markisinna Egmont, sade Paul, jag har den äran
att för er presentera min mor, grefvinnan Bertelsköld.
Min mor, jag bönfaller om er vänskap för denna ädla,
aktningsvärda dam, som hitkommit för att beskydda mig
mot ett befaradt försåt.

– Jag tackar er, madame, för er godhet emot min
son! yttrade grefvinnan med lugn värdighet, räckande
henne handen. – Edra farhågor voro grundade:
kammartjenaren José har nyss blifvit häktad af ert folk ej långt
härifrån. Ert besök har kanhända räddat Pauls lif, och
det var vackert, det var ädelmodigt af er. Jag kan icke
missförstå er, madame!

Markisinnan Egmont förstod att uppskatta den fina
grannlagenheten i dessa ord. Hon tryckte sin förmenta
rivals hand och yttrade med en förlägenhet, som klädde
henne obeskrifligt:

– Jag tackar er att ni förstått mig rätt, och på
edra ord skulle jag ha igenkänt er utan presentation.
Jag är mycket lycklig att ha gjort er bekantskap, madame,
och när ni är här, har jag ej mer något skäl att darra
för grefve Paul. Jag öfverlämnar omsorgen om hans väl
åt den bästa hand, som äfven därtill har närmaste rätt.
Farväl, min grefvinna; farväl, herr grefve! Au revoir.

– Farväl, markisinna! – Jag kom i tid! tänkte
mora från Östanlid vid sig själf.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free