- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
413

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Frestaren i ödemarken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

er med lycka och guld, jag vill för er storma själfva
himmelens portar.

– Om jag gåfve er ringen, sade bondkvinnan,
så skulle jag bryta mot första budet uti Guds lag och
hafva er själ på mitt samvete. Men denna ring har
redan anstiftat tillräckligt ondt i världen. Därför skall
ingen mera bära honom, icke ens den som han med
arfsrätt tillhör. Jag vill uppbränna honom i eld, efter
intet vatten förgör honom.

Vid dessa ord hade hon omedvetet lösgjort ringen
från sitt finger, och den brune mannen blef honom
varse. Genast kastade han sig med raseri öfver henne,
för att rycka klenoden till sig, och det skulle troligen
ha lyckats honom, om hon icke i detsamma hade
slungat det farliga smycket så långt hon förmådde ut
i parken.

Den brune släppte henne strax och grep med
brådska sin käpp, för att rådfråga kompassen och
med dess tillhjälp leta sin skatt i det unga gräset.
Denna rörelse missförstods af en man, som i detsamma
närmade sig på gångstigen med hastiga steg. Han
kastade sig på den brune, vred käppen ur hans hand
och slog sönder dess krycka mot närmaste sten, så att
skärfvorna af den lilla dosan kringströddes på marken.

Det var än en gång Jonas Bertila.

– Ve, min stjärnkompass! Allt är förloradt!
suckade den brunklädde och sjönk tillintetgjord ned på
tufvorna.

– Det var väl att jag gaf akt på den bofven
vid Storkyrkan och såg honom följa er, sade Jonas
till kvinnan. – Passpå, munsjör lurifax, tänkte jag vid
mig själf, den där har ej godt i sinnet. Och så följde
jag er i en annan båt, men den lade till vid varfvet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free