- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
419

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Första pröfningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hennes tid var icke kommen ännu.

– Och nu – sade Paul med hurtig min, i det
han leende aftorkade pärlor, klara som dagg, från de
vackra, mörka ögonen – nu skall allt blifva godt igen,
nu skola vi dela med hvarandra all glädje och sorg i
lifvet, och vårt nya förbund skall beseglas af ...

Han afbröt sig själf med en förlägen blick. Han
visste ännu icke hvad han vågade tro om sin bror.

– Af vår mor! sade Bernhard raskt.

Det var första gången Paul hörde honom säga vår mor.

– Jag tackar dig, sade han med en varm hand.
tryckning.

– Och jag välsignar dig, min son, för den största
seger en dödlig kan vinna: segern öfver sig själf.

– Min far – återtog Paul, ur stånd att längre
dämma floden af sina känslor – jag kan ännu icke
säga er allt, men jag vet att vår mor ej varit under sin
frånvaro likgiltig för vårt väl, och jag hoppas att vår
försoning skall återföra henne till oss.

– Det är också det hopp som uppehållit mig under
alla mina bekymmer – sade den gamle grefven – och
jag har inställt alla mina efterforskningar, för att låta
hennes återkomst bero af hennes eget val.

– Om jag likväl gissat rätt! sade Bernhard eftersinnande.
Om min dåraktiga aning icke bedragit mig!
Kanhända är återseendets glädje närmare än vi tro.
Mora från Östanlid, jag har något att bedja er om.

Hon trädde darrande fram.

–- Minns ni hvad ni lofvade mig? När jag med
handling, och icke endast med ord, bevisade att jag icke
är densamme som förr, då lofvade ni mig att blotta för
mig min skyddsandes ansikte. Anser ni mig nu hafva
uppfyllt det villkor ni förelagt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free