- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
437

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. En fest i Djurgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här hade man dukat för trettio personer; större
var icke sällskapet, men desto utsöktare voro anrättningarna.
Markisinnan kände sin kunglige gäst: han
lefde som fjäriln af honung och blomdoft; han åt litet
och fort, men älskade sötsaker; drack lika litet och
kunde likväl tillbringa timmar vid bordet. Den gröfre
njutningen aktade han ringa; det fina vettet, det glada
behaget, det lekande skämtet, kvicka karlar, älskvärda
fruntimmer, smak i anordningen, omsorg i toiletterna,
det nya, det uppfinningsrika, det sinnrika, det öfverraskande;
gladlynta, bjärta färger och ett smicker så
ytterst fint, att det knappast märktes annorlunda än som
en doft af oranger, ditförd af vinden – se där hvad
Gustaf III älskade och hvad hans fyndiga värdinna här
sökt bereda honom.

Hon hade slösat kungligt. Hon hade tömt alla
Stockholms orangerier på rosor och narcisser, och när
de togo slut, hade hon tömt alla modehandlerskors förråder
af konstgjorda blommor. Men så fanns också
icke en ek, icke en lind, icke en poppel, så långt ögat
nådde, som icke var öfversållad af blommor i topp
och krona. Själfva lärkträden och granarna, som här
och där sågos blanda sin mörkare färgton med de
ljusare löfpartierna, funno sig med förundran smyckade
som julgranar i guirlander af rosor och guldpappersnät.
Det var något komiskt att se de hundrade små sångfåglarna,
som svärmade kring öfverallt, med förundran
och nyfikenhet hoppa i de så ovant utstyrda träden från
gren till gren och pickande med sina näbbar undersöka hvartill
alla dessa förvånande grannlåter egentligen månde duga.

Man skulle vara fransyska för att kläda naturen i
konstgjorda blommor. Men det tänkte icke markisinnan
uppå. Det var någonting nytt och såg bra ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free