- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
438

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. En fest i Djurgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon hade äfven dragit försorg om en liten fårahjord.
Det var sex snöhvita lamm, ledda i röda sidenband
af små flickor, som skulle föreställa herdinnor.
Betjeningen vid bordet var kostymerad till fauner,
satyrer, bacchanter och skogsnymfer. Två morianer beskuggade
bordet med en bred solskärm. En täck peruvianska
stod beredd att i hvarje ögonblick vifta svalka
med en stor solfjäder, föreställande en paradisfågel.
En liten blåögd najad öste limonad ur en improviserad
källa vid roten utaf en gammal ek. En liten faun
blåste flöjt. Det halfrunda bordet var dukadt i form
af ett G, och den romerska trean, som borde följa
därefter, representerades af tre små aflånga bord bakom
hvarandra med tre kuverter hvardera: det första för
konungen, prinsessan Sofia Albertina och grefvinnan
De la Gardie; det andra för värdinnan, prins Fredrik
och grefve Scheffer; det tredje för gunstlingen baron
Sinclair, grefvinnan Lewenhaupt och fröken Fersen.
Prins Carl var frånvarande vid flottan i Carlskrona.

Ett herrligt solsken och en ljum vårvind, som kom
alla blomsterkransade toppar att gunga och alla fanor att
fladdra, fullbordade taflan. Gustaf III hade väderlycka,
likasom alla stora eller större svenska konungar.

Middagen var nu slutad under den gladaste stämning
och under ett sprittande skämt, som gick ända
till hofetikettens yttersta rand, men icke en hårsmån
däröfver, ty konungen tålde intet raljeri med sin värdighet.
Han kallade sig »den förste medborgaren bland
ett fritt folk», men om den andre medborgaren i riket
vände den förste ryggen, var det förbi med all kunglig
bevågenhet.

Efter måltiden bjöd konungen markisinnan armen,
och man företog en promenad i parken. På en höjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free