- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
441

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. En fest i Djurgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Sista paret ut! ropade allmänna opinionen, och
Don Quixote med sin Dulcinea togo till fötter.

De sprungo förtvitladt, de gjorde alla tänkbara
krumbukter öfver tufvor och impedimenter, men det
halp icke, opinionen var snabbare, de blefvo upphunna,
fångna och, likasom sina företrädare, förda bundne till
konungens fötter.

Markisinnan skrattade som ett ystert barn, och alla
de öfriga höllo näsdukarna för munnen, för att icke
förgå sig med en opassande munterhet. Men det var
icke så farligt. Hans majestät behagade allernådigst
upplåta sin mun och skratta med.

– Här, sire, yttrade opinionen, för jag till ers
majestäts fötter några rebeller, som kommit för att anropa
den tålmodigaste och nådigaste konung om tillgift
för sina många snedsprång och utbedja sig att inför
eders majestät få nedlägga sin underdåniga tribut.

Allons, sade konungen. Hvad hafva mina allratrognaste
rebeller att bjuda mig?

Västgöten presenterade en liten tunna fylld med
hasselnötter; profryttarn fyllde en bricka champagne;
kardinalen presenterade en ost, och Don Quixote frambar
med mycken högtidlighet en praktfull krona af
kandisocker.

– Jag tackar er, sade konungen, i det han bröt
ett stycke af kronan och förde det till sina läppar. –
Och till belöning för eder undergifvenhet återskänker jag
eder friheten.

Ett allmänt jubel följde dessa betydelsefulla ord,
och alla tyckte att leken var lika sinnrik som den
var djärf.

– Nå, har ni icke något att spå mig, älskvärda
sibylla? frågade konungen spågumman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free