Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. En fest i Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ers majestät skall hitta något, svarade sibyllan,
som var ingen annan än en af hofvets tre gracer, Ulla
Fersen.
– Hvad då?
– Ett förtrampadt hjärta, svarade hon, med en
fin och ädel allusion på den öfvergifna drottning Sofia
Magdalena, hos hvilken hon var tjenstgörande hoffröken.
Konungen svarade icke. Han satte sig i gräset
bredvid markisinnan Egmont.
– Jag är ej girig, hviskade han, men jag vore
tacksam om edra feer nu kunde skänka mig ett Peru
till disposition.
– Tror ers majestät på konsten att göra guld?
– Ack ja, på teatern, madame!
– Jag menar i verkligheten. Här skall ha funnits
en guldmakare i Stockholm helt nyligen. Jag har hört
trovärdiga personer försäkra att han förvandlat järnstänger
till äkta metall åt en riksdagsman vid namn Larsson.
– Hvar finns den karlen? frågade kung Gustaf,
som trodde på allehanda, utom på hvad prästerne sade
honom.
– Hans namn är doktor Weis, och han befinner
sig för närvarande i guldmakarnes rätta fädernesland –
på Danviken.
– Jag kunde tro det, svarade konungen och försjönk
i en ovanlig tankspriddhet.
Markisinnan lutade sig själfsvåldigt ned i det mjuka
gräset och sönderplockade bladen af en oskyldig hvitsippa.
Vid det hon nedböjde ett grässtrå, fann hon en
liten, sällsamt formad ring af koppar.
Hennes lifliga fantasi var genast färdig med en
ny idé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
