Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De vises konung bland dårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vin, flickor, tärningar ... hvad behagas? Sådant har
ni ju utan min tillhjälp. Makt, ära, landvinningar ...
smakar det efter mer? Gå hem och lägg er, fattige
kung! Det som skall komma, det kommer medan ni
sofver. Minns, att konungars konung har sagt er det!
– Ni känner mig?
Doktorn smålog föraktligt.
– Nåväl – sade konungen, som ville göra ännu
ett försök – om ni kan förvandla järn till guld, vill
jag erkänna att ni är mäktigare än jag. Och jag begär
ej en sådan tjenst för intet.
Dåren hånlog.
– Hvad skulle ni, lilla obetydliga snömajestät, kunna
bjuda de vises konung, som är spärrad bland dårar?
– Ni önskar att återbekomma en ring?
Dårens bruna ögon blixtrade.
– Ni skall få honom, när ni fyllt min skattkammare.
Åter hånlog de vises konung, spärrad bland dårar.
Konungen framtog medaljongen, som hängde vid en
silkessnodd på hans bröst, och visade ringen.
– Tag er till vara, sire! utropade Paul Bertelsköld.
Men det var för sent. Effekten var ögonblicklig.
Dåren kastade sig öfver den häpne monarken, grep
honom med en tigers vildhet om halsen, och hade icke
Paul, som bevakade alla hans rörelser, snabbt kastat sig
emellan och frånryckt vilddjuret dess offer, så hade det
varit slut med Gustaf III:s regering, utan att all Sveriges
makt förmått bindra det.
– Ma foi – sade konungen med ett lugn som
motsades af hans bleka kinder – de vises konung är
icke blid mot oss andra ovise monarker. Kom, Bertelsköld;
jag har hört nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
