- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
460

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Den 18 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nätterna, skrifvit roller, men denna gång ej af det vanliga
slaget. Hans blickar följde markisinnan Egmont. Aldrig
hade hon varit så älskvärd, så strålande skön. Allt
bländades och tjusades, där hon gick fram. Själfva afunden
glömde sin slipade dolk, och man hviskade till
hvarandra, att sådan hade Gustaf IIJ:s drottning bort
vara – ett motstycke till honom själf: öfverlägsen, kvick,
glad, behagfull och värdig i hvarje rörelse!

Paul kände sig på engång lycklig och djupt förödmjukad.
Var det icke denna samma förtjuserska, som
engång i kvällens ensliga månsken hade så svärmande
lutat sitt hufvud emot hans skuldra i Djurgårdens gömda
fristad? Men den af alla beundrade, den leende och
dock så stolta fransyskan bevärdigade honom ej med
med en enda blick.

Då kände han ett papper tryckas uti sin hand. Han
vände sig om, men budbäraren var försvunnen.

Det lilla parfymerade bladet brände i handen. Paul
smög sig till ett fönster och läste på fransyska: »Man
väntar er i gula förmaket.»

Det måste vara hon! tänkte han vid sig själf, och
hans hjärta begynte att våldsamt klappa. Få sekunder
därefter stod han obemärkt i det anvisade rummet.

Men i stället för markisinnan fann han en äldre
militär, vårdslöst utsträckt i soffan. Denna person var
en af dem som man måste tre gånger betrakta. Vid
första anblicken såg han enfaldig ut; vid den andra
gladlynt flegmatisk; vid den tredje listig. Det var
konungens och Hattarnes farligaste, slugaste och mest
oförsonlige motståndare, general Pechlin.

– Sätt er, unge man, jag har något att säga er,
sade generalen med en krigares rättframhet och en förmans
ton, som ej väntar en motsägelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free