- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
466

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tomten med röda mössan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en förskräckeligt ful tomte i röd mössa, som sitter grensle
öfver hans stol och dikterar för honom hans poetiska
inspirationer ... Er arm, om ni tillåter!

Och den vackra markisinnan fattade på sitt ogenerade
sätt den unge handsekreterarens arm, i det hon fortfor
att gyckla öfver konungens tomte.

Men efter hand hade de utan uppseende kommit
ur trängseln och befunno sig allena i ett sidorum, där
aktriserna i Thetis och Pelée en stund förut hade ombytt
kostymer. Då sjönk markisinnan ned på närmaste stol
och utbrast i tårar – så häftigt, ohejdadt, oförställdt,
som en skolflicka gråter öfver en död kanariefågel.

– Men hvad fattas er, madame? frågade Paul, förvirrad
af detta alldeles oväntade utbrott.

– Ingenting; bry er icke om mig! svarade hon.
Jag gråter blott öfver detta usla lif och öfver mig själf.
Om ni visste hvad jag erfarit sedan tjugufyra timmar
– ah, ni skulle gråta med mig, så karl ni är, och det
skulle kläda er, Bertelsköld! Ni har ett hjärta, ni! Men
jag vill ej göra er någon sorg, och därför skola vi vara
glada. Se nu på mig – är det bra så där? Är jag ej
glad igen?

Och hon log så vemodigt, log så förtjusande, medan
tårarna ännu pärlade under hennes ögonlock, att detta
löje, långt mer än den ovana sorgen, lockade daggen
fram ur ynglingens ögon.

– Anförtro åt mig det som oroar er! bad han. Jag
förmår ej mycket, men hela mitt lif tillhör er.

– Nej, sade hon, icke nu, icke allt. I morgon
skall ni kanhända få veta mer. Och om oförutsedda
händelser skulle inträffa ... om vi ej mer skulle återse
hvarandra ... så vill jag ej att ni skall tänka illa om
mig. Ni vet, att vi stå på branten af en revolution?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free