- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
467

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tomten med röda mössan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Jag vet det, madame.

– Allt kan lyckas, allt kan misslyckas. Och för
att lyckas, har kung Gustaf behöft tid och penningar.
Jag har förskaffat honom båda delarna. Fråga mig
icke huru. Nöj er med den försäkran, att konungen
skulle arresteras i dag af rådet, men det är uppskjutet
till i öfvermorgon, när trupperna anlända, och detta uppskof
kan rädda allt. Hvad penningarna angår, var han
ännu i dag middag fattigare än Carl Stuart, men sedan
tre timmar har han tillräckligt. O detta folk, detta folk,
som i sitt armod en dag var det ridderligaste, det stoltaste
i Europa, det köpes och säljes nu som en annan handelsvara!
Men hvad angår det mig! Jag är fransyska, jag.
Jag har tjenat Gustaf III för det att han är en högsint
kung och för det att jag engång trodde mig älska honom ...
Ni behöfver ej se så där mörkt på mig, Bertelsköld.
Jag skulle ej säga er det, om jag behöfde rodna för er.
Jag har älskat honom som man älskar en lysande meteor,
och min beundran har längesedan öfverlefvat drömmen
om min kärlek. Kort sagdt, han måste sauveras. Kunde
jag annat? Måste jag icke för honom uppoffra allt?

– Ja, madame. Allt, utom hedern.

Markisinnan sprang upp. Hon darrade af vrede.

– Och hvad ger er rättighet, min herre, att genomborra
mig med förgiftade pilar? Gode himmel, när har
jag fallit så djupt, att den förste, för hvilken jag öppnar
mitt hjärta, vågar påminna mig om min heder! Vet ni,
min herre, hvarför jag blef förvisad från franska hofvet
– ja, förvisad genom ett artigt handbref från hertigen
af Noailles! Det känner man icke här, emedan jag ej
har nedlåtit mig att skryta därmed. Jag blef förvisad
för det att jag vid en cour på hofvet, när alla krökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free