- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
468

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tomten med röda mössan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig till golfvet för grefvinnan Du Barry, var den enda
som hade mod att vända henne ryggen.

– Ni missförstår mig, madame. Jag är ur stånd
att förolämpa er med den gömdaste tanke uti min
själ. Jag sade blott hvad jag alla dagar har sagt till
mig själf.

– Jag vill tro er, min herre; jag skulle icke tro
någon annan. I hvilken förskräcklig tid lefva vi icke!
Hvar är mannens ära? Hvar är kvinnans själfkänsla?
Den ena köps med en titel, den andra med ett kungligt
smålöje, och båda äro fala för guld. Vet ni, Bertelsköld,
jag är trött vid all denna uselhet. Jag har sett nog
däraf. Jag vill gå bort till det toma intet; det skall
blifva skönt att förgås. Våra filosofer säga ju, att det
finns ingenting bortom grafven; är det ej så? Jag vill
minnas att också ni gör anspråk på ett slags filosofi?

Paul häpnade. Han hade ej sedan en tid kommit
att tänka därpå. Han hade blott hört sin mor läsa högt
ur bibeln, när han låg sårad i det lilla jägarehuset. Nu
blef det honom plötsligt klart, att han hade framför sig
en afgrund af förfärande tomhet. Hvad skulle han svara?
Tidsandans mörka tvifvel satt där framför honom i den
skönaste hamn, väpnad med hela behagets tjusning, med
hela den första kärlekens förförande trollmakt och framkastade
lätt, i förbigående, en fråga på lif och död, om
tid och evighet. En rysning darrade genom det innersta
af hans själ; han hade velat svara: ja, ja, det finns
ingenting bortom grafven! ... Men han förmådde det icke,
han bäfvade för den tanken att detta hulda väsende
skulle för evigt förgås!

– Nej – sade han, emot sin vilja – det kan
icke vara så. Det måste dock finnas en Gud och ett
lif efter detta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free