- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
469

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tomten med röda mössan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Tror ni? Det är möjligt, ty filosoferne äro ej
bättre än alla de andra. Jag skulle önska det vore så.
I denna världen finns ingen frid. Jag är tjugufyra år
gammal, jag bar skrattat mer än mången annan åt lifvet,
men tro mig, jag har aldrig varit lycklig. Jag blef upptostrad
i ett kloster och kastades därifrån, ännu ett barn,
i armarna på en gammal roué, som jag hatade, tilldess
att jag lärde förakta honom. Två år därefter dog markisen,
jag var änka och skyndade att återtaga mitt fädernenamn.
Men dessa två år hade varit nog att förgifta
min tro på lifvet. Jag beslöt att skratta åt allt, och jag
höll ord. Min flyktiga beundran fäste sig vid den snillrike,
älskvärde svenske kronprinsen, när han var i Paris,
men mitt hjärta förblef tomt och kyligt som hans. Och
jag var likväl skapad, också jag, att älska som blott en
kvinna kan älska. Också jag kände stundom en längtan
att gifva mitt lif för en annan. Men jag förstod icke
mig själf. Jag reste af lust för ombyte och af nyfikenhet
att se ett sagolikt land, som icke liknade vårt. Jag
trodde icke, att jag bland dessa frostiga isar en dag
skulle finna er!

– Madame ...

– O, min herre – fortfor den sköna fransyskan
vemodigt – ni behöfver icke svara mig att ni har medlidande
med en stackars olycklig kvinna, som trott sig
vara stark och likväl är nog svag att anförtro er hvad
hon kanske hade bort sluta för evigt inom sitt hjärta.
Vi förstå hvarandra, och jag vet icke hvad som numera
skulle hindra mig att säga er allt. Jag har älskat er,
Paul, från första stunden jag såg er, och ni är min
första, min enda kärlek. Jag vet ej om jag bör förbanna
eller välsigna den stund jag såg er; jag vet endast
det, att hela min själ är er egendom!


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free