Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Den 19 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos sig, likasom han kände mitt bref till konungen
af Frankrike. Egmont hade rätt: Du Barry har förrådt oss.
– Vågar jag fråga ers majestät hvarifrån markisinnan
Egmont anskaffat penningar?
– Markisinnan? Hvad vet ni därom?
– Jag vet endast att hon utverkat uppskof med
rådets planer och anskaffat penningar på ett sätt som
för henne själf måste innebära en fara.
– Min Gud, och det har ni ej sagt mig förut!
Hon har ej nämnt ett ord därom. Jag förstår nu allt.
– Jag besvär ers majestät att vaka öfver hennes
lif och säkerhet. Hon är omsnärjd af kabaler och afund.
Hon har engång förut varit nära att falla ett offer för
dem. Ett sauvegarde vid hennes hotell vore kanske ej
öfverflödigt.
– Jag skall ge Taube order därom. Men hvilken
fara kan hota henne? Besynnerligt! ... Huru mycket är
klockan?
– Tre.
– Det är tid att sofva. Ni afbidar vidare order.
Konungen kastade sig oafklädd på en soffa, och
Paul aflägsnade sig. I yttre rummet nickade vakthafvande
adjutanten i en fåtölj. En gammal kammartjenare
betraktade melankoliskt spännena på sina skor.
En lampa i taket flämtade som uti ett sjukrum. Ett
rike var sjukt.
Paul ställde sig vid ett fönster. Framför honom
låg den svenska hufvudstaden, ännu höljd i nattens
dunkel, och endast långt i det fjärran öster syntes en
svag strimma i skyn öfver hafvet förkunna den gryende
dag, som skulle afgöra Sveriges och dess konungars öde
för en mansålder framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
