- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
474

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Den 19 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Allt var tyst. Stockholm sof, Sverige sof, Finland
sof. Den långa aftonen var förliden, visaren på frihetstidens
urtafla pekade på midnatt, och morgonen af Gustaf
III:s tidehvarf dagades vid horisonten.

Efter tjugu minuter ringde konungen, och Paul
kallades in.

– Hvad tror ni om markisinnans ring?

– Jag anser den hafva sitt värde af gifvarinnan,
svarade Paul, som häri var en fullkomlig fritänkare
och icke anade huru nära klenoden rörde hans egen
släkt.

– Ni hörde likväl, att den förryckte guldmakaren
tillskref ringen öfvernaturliga egenskaper.

– Ja. Hvarför skulle han annars varit förryckt?

– Det gifs likväl saker som vi ej kunna förklara.
Men ... sätt er till skrifbordet! yttrade konungen efter
något betänkande.

Paul lydde, i förmodan att det gällde någon viktig
order rörande revolutionen. Konungen dikterade:

»Min bästa baron! Jag gjorde i onsdags den reflexion,
att vårt gamla bollhus är den miserablaste
teater i Europa och i denna egenskap endast kan öfverträffas
af dess invånare, Stenborgs svenska teatertrupp.
Det är skada på en vacker konst och ett vackert språk.
I händelse jag skulle falla genom någon oförutsedd
händelse, så testamenterar jag åt er min idé att uppföra
en ny teater vid Norrmalmstorg, där jag äfven
ämnat placera en staty af konung Gustaf Adolf. Min
mening är, att svenska teatern icke kan uttränga den
fransyska under annan form än i operan, som, förenande
i sig teaterns, musikens, målarekonstens och
plastikens alla resurser, försonar örat äfven med hårdare
språk än vårt. Bland föremål, värdiga en upphöjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free