- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
481

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Midtunder jubelropen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Lefve friheten! skreko Mössornas anhängare allt
hvad de förmådde och begynte här och där dela ut
pengar till en skål för ständerna.

Paul och hans vän blefvo fullkomligt öfverröstade
och kunde tacka sin lycka att man glömde bort dem i
oväsendet. Det såg illa ut med konungens sak.

Då hördes plötsligt från trakten af Jakobs kyrka
det med hurrarop blandade sorlet af en annan, än
större folkmassa, och snart såg man konungen, omgifven
af flera hundrade officerare och en tallös svärm af alla
åldrar och stånd, komma gående från mönstringen vid
artillerigården. Han var varm af gåendet, hans stora
ögon blickade kring med mod och tillförsikt, och han
hälsade oupphörligt åt alla sidor. Så oemotståndligt var
intrycket af hans personlighet, att allt konstgjordt groll
i ögonblicket smälte bort som drifvor i vårsolen. Vid
hvarje gathörn tillväxte jublet, ökades folkhopen. Alla
fönster voro uppfyllda med hufvud vid hufvud, själfva
taken buro åskådare; blommor kastades från fönsterna.
Det var ett triumftåg, så mycket mera hänförande som
det var alldeles oväntadt och alldeles oförberedt.

Som en allt uppslukande svallvåg utgöt sig denna
människomassa nu öfver Norrmalmstorg, ryckande alla med
sig framåt slottet. Men entusiasmen smittar. Samme
handtverkare, matroser, järnbärare, som nyss förut hade
varit färdige att stena den som ropade »lefve konungen»,
sågos nu, bortförde af strömmen, instämma i samma rop.
Dagens vindflöjel var inom få ögonblick alldeles omsvängd
och pekade nu på full medvind för konungamakten.

– Se – sade kung Gustaf till sina följeslagare –
det blåser nordanväder!

Nordanvädret ansågs i alla tider för ett gynnsamt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free