- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
482

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Midtunder jubelropen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tecken, och nordan blåste när Gustaf Vasa fordom
började befrielsekriget i Dalarna.

Paul Bertelsköld kunde ej motstå den allmänna
hänförelsen. Han uppsköt sitt besök hos markisinnan,
fattade sin vän under armen och följde folkströmmen.
Men utom konungen och hans officerare, insläpptes af
vakten endast några få personligen kände, och bland
dem var Paul, som drog med sig Leo.

De stannade på borggården, medan konungen i
rapportsalen höll det korta, ljungande tal till officerarne
och underbefälet, hvarigenom revolutionen först proklamerades
och hvari han högtidligen afsvor enväldet på
samma gång som han fordrade en damm emot anarkin.
Alla utom baron Cederström svuro honom trohet. Deras
hurrarop hördes ned på borggården.

– Hvad skall det betyda? frågade Leo.

– Det betyder, att vi fått en konung i stället för
en namnstämpel, svarade Paul.

– Men hvarför titta de gamle herrarne därborta så
oroligt ut genom fönstret?

– Det är riksens råd, som öfverlägger i rådkammaren,
om det ej varit klokast att arrestera konungen
för två timmar sedan. Gif akt på herrarnes förlägna
miner! De tycka ej om hurraropen därinne. Makten
är så frestande; de ha så länge varit själfve allrådande
herrar, att de ej utan innerlig hjärtängslan åter se sig
degraderade till undersåtar, såsom vi andra. Jag förmodar
att de redan hafva vakt framför dörren.

Så var det. Rådet, som velat arrestera konungen,
var nu själf bevakadt och inspärradt. För att de afsatte
småkungarne åtminstone ej skulle lida lekamlig nöd,
serverades deras middag på stället, men »aptiten var
icke synnerlig», säger härom ett samtida ögonvittne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free