Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Midtunder jubelropen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjde ej länge, innan konungen åter visade sig
med sin talrika svit, steg till häst och red med blottad
värja kring staden, öfverallt följd i hälarna af den jublande
folkmassan. Han hade knutit en hvit näsduk kring
armen, och snart sågos flera tusende dylika fältbindlar.
Man trängdes omkring honom, man kysste hans kläder;
man grät och hurrade på en gång. Alla trupper svuro
honom trohet, kedjor utspändes framför slottsportarna,
och kanoner framkördes. – Man kunde ju ej veta, att
de voro oladdade, ty artilleristerne stodo bredvid dem
med brinnande luntor.
En makt fanns ännu, som hade kunnat försöka motstånd,
och det var ständernas hemliga utskott, som så länge
representerat den högsta, suveränaste folkviljan. Men
desse herrar förlorade, likasom rådet, alla koncepter,
och när de en stund hade skrikit om hvarandra, utan att
komma till något beslut, läste sekreteraren gravitetiskt
in protokollerna i skåpet, förklarande att hans befattning
nu vore slutad.
Medan på detta sätt revolutionen utbredde sig kring
hela staden och Stockholm böljade som ett oroligt haf,
skyndade Paul Bertelsköld med klappande hjärta till
markisinnan Egmonts hotell. Han fann en vakt vid
porten, stående lugn med gevär på axel. Intet anfall
hade skett, ingen fara var att förmärka. Något lugnare,
ilade Paul uppför den hemliga trappan.
Dörren var stängd. Han klappade på. Ingen öppnade.
Han skyndade åter ned och sprang uppför stora
trappan. Här var dörren oreglad. Paul kunde ej påminna
sig att detta händt någonsin förr. Men i dag var
allt förklarligt. Alla domestiker, äfven Babette,
voro ute på gatorna.
Med hastiga steg gick Paul genom den glada, praktfulla,
öde salongen, därifrån in genom stora förmaket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
