- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
484

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Midtunder jubelropen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan igenom två eller tre inre rum, lika öde som salen,
tilldess att han, tyst och med återhållen andedräkt,
öppnade dörren till markisinnans innersta kabinett.

Hvilken syn! Den vackra fransyskan låg där, klädd
i sin hvita morgondräkt, men själf nästan ännu hvitare,
utsträckt på en liten hvilsoffa beklädd med ljusblått
siden. Hon tycktes sofva, men hennes bröst höjde sig
icke; det rika, bruna håret föll, till hälften upplöst, öfver
den halfblottade skuldran. En hårnål af diamanter, som
fäste hennes morgonhufva, skimrade mot dagen; en
hvit ros var fästad vid barmen. Ögonen voro slutna,
läpparna slutna. Uttrycket i hennes ansikte var strängt
och allvarligt – den leende, liffulla gestalten, som nyss
tycktes lefva endast för nöjet och glädjen, var nu en
staty af marmor med evighetens allvar utbredt öfver sitt
sköna anlete.

Paul stannade ett ögonblick, själf en bild af den
stela marmorn. I nästa ögonblick kastade han sig på
knä bredvid den sofvande och kysste hennes hand.
Handen var ännu varm. Han kysste hennes panna,
hennes läppar: äfven de voro varma. Men hon andades
icke mer. Hon var död.

Detta kunde han icke fatta. Hans tankar stodo
stilla. Tiden tycktes honom ha stannat uti sitt lopp,
och allt syntes honom som en dröm. Han grät icke.
Han rasade icke. Han gjorde intet försök att återkalla
henne till lifvet. Han satt där stum, orörlig, tanklös,
ständigt betraktande denna sköna staty med det höga
allvaret öfver den hvita pannan och de slutna ögonlocken.

Bredvid soffan stod ett litet bord af mahogny, inlagdt
med pärlemor. På detta bord låg ett bref. När
Pauls ögon mekaniskt föllo därpå, blef han varse sitt
namn i utanskriften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free