- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
504

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Vid Flintas stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Mårten, som fått tid att taga sin man med
hans bihang i närmare ögnasikte, svarade med ett utrop,
hälften förundran och hälften skräck:

– Nej, si svarta Josef!

Vid dessa ord sågs den spenslige, svartmuskige
mannen haja till, vred sig lös från jättens nacke, slant
ned på marken och kilade af som en orm mellan buskarna.
Det var flink expedition. Jätten såg sig förbluffad om
och sade, i det han tog sig vid örat:

– Kas perkele!

Och därpå slängde Paul Bertelskölds gamle vän Leo
gyckelskåpet med markattan föraktligt ifrån sig. Men
Mårten besinnade sig icke länge och tog till fötter att
förfölja den flyende.

När han kommit ett stycke in i skogen, såg han
svarta José liggande nedhukad bakom en sten och speja
mot gångstigen. Spanjoren, som i denna ställning hade
en förvillande likhet med ett lurande lodjur, löste en lång
knif från sitt bälte. Han var känd för en utomordentlig
skicklighet att kasta detta farliga vapen på långt håll,
utan att någonsin förfela sitt mål.

På gångstigen kom med hastiga steg en kvinna i
bonddräkt. Hon anade ingen fara; hon hade blott sina
skäl att skynda till Flintas koja.

Då reste sig svarta José till hälften med
hämndgnistrande ögon och mattade mot kvinnan ett dödande
kast. Mårten ville springa till, men blef oförmodadt
förekommen. Ett skott small af vidpass femtio steg därifrån,
en lätt rök höjde sig öfver videbuskarna, och spanjoren
hasade ned från stenen, vältrande sig i sitt blod. Det
var tydligt, att någon tagit honom för det rofdjur, som
han så sällsamt liknade både till sitt yttre och inre.

– Hvad var det? sade kvinnan till Mårten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free