Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Vid Flintas stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ack, ej genom mig!
– Nej, men genom Guds makt. Och har ej den
man, som Gud satt till er försvarare, men som glömde sin
dyraste pligt, blifvit väckt till besinning, när han mistade
er, och älskar han er icke nu mera än någonsin förr?
– Jag tror det, ja. Men ej genom mig!
– Nej, åter och alltid af Herrens hand, som ledde
er väg.
– Det är sant.
– Och har ni ej vakat öfver er yngre son bättre
och verksammare än om ni förblifvit hemma hos er?
– Kanhända. Jag vet ej.
– Och har ni ej som en osynlig ängel vakat
beständigt öfver ert yngsta barn, som behöft för en tid
en främmandes vård, emedan hennes själ för mycket
liknade er?
– Ni har kanske rätt.
– Och har ej Gud Allsmäktig nu genom sorgens
pröfning luttrat eder alla, luttrat er själf, och uppfyllt
den djupa klyftan, som hotade en gång att begrafva er
mans hela släkt i inbördes tvedräkt?
– Jag hoppas det!
– Nå, hvarför darrar ni då? Hvarför dröjer ni än
att prisa Gud?
– För det att jag är en fattig, syndig kvinna, som
icke är ren inför Hans heliga ansikte. O, min mor, jag
har engång bedragit!
– Har ni bedragit? Det är omöjligt.
– Det var engång i Stockholm. Jag ville pröfva
min styfson, och han bestod profvet. Men jag tänkte:
människohjärtat är svagt, han måste bestå ännu flera
prof. Och emedan det ej kunde ske annorlunda, så
förställde jag mitt ansikte och gaf mig ej tillkänna. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
