- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
512

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. En afton i rosiga moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något på sinnet, rusa de till och äro färdige att slå
himmel och jord i stycken, om det stode i deras makt.
Men när en bra kvinna har hjärtesorg, går hon bort
att i tysthet blöda. Det hände sig, när jag var ung,
att Petter Stål, som stod närmast salig Flinta i roten,
brukade säga till hustru sin: nog hade jag kunnat få en
bättre än du, Karin – för si, far hans hade varit sergeant,
men Karin var hemma från Falkby torp. Icke
var det så illa ment, men Karin var af den sorten, som
tålde det nitton och tjugu gånger, ej mer och ej mindre.
När hon tjuguförsta gången hörde detsamma, gick hon
bort och begärde skiljobref. Och hela socknen förundrade
sig, förty alla visste att Karin var klok och ödmjuk, och
sin man var hon underdånig i allt, utom äran. Men
nu är frågan, om hon gjorde rätt eller orätt.

– Hon gjorde rätt, sade grefve Bernhard med fast
stämma.

– Jag fruktar hon gjorde hvad en kvinna bör göra,
tillade hans far sorgset.

– Men hvad tror ers nåd att Petter Stål gjorde,
när han fick höra det? fortfor den gamla. Han gick
till prästen en söndag, när gudstjensten var slut och
det mesta folket ännu var kvar i kyrkan, och Karin
med, och då sade han så högt att alla hörde det: jag
har en för bra hustru för mig, och om jag gift mig med
drottningens kammarfröken, hade jag aldrig kunnat få
en så bra hustru som Karin. Jag är med om skiljobrefvet,
förty jag är henne icke värd.

– Och hvad svarade Karin? frågade båda grefvarne
på en gång.

– Ja, hvad svarade hon? fortfor den gamla efter
en liten paus, hvarunder bondkvinnan, som inne i stugan
åhört samtalet genom det öppna fönstret, fick tid att,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free