- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
514

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. En afton i rosiga moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hand är i nåd öfver oss ovärdiga! Alla stå vi med
en skuld på vårt samvete inför Hans dom: huru skulle
vi icke prisa Hans namn med att förlåta hvarandra!
Och så, som jag inför Hans ansikte lofvar dig, att
aldrig med skuggan af en tanke mera förolämpa din
kärlek, så beder jag också dig att förlåta all den
sorg jag gjort dig, alla de ensamma stunder du saknat
din maka, som dock hade svurit att aldrig öfvergifva
dig. Du min dyraste vän uppå denna jord, jag har
felat mera än du, när jag öfvergaf dig; och tro mig,
det kändes i mitt hjärta såsom hade jag förlorat allt
på jorden, när jag ej hade dig! Men nu har jag
dig åter, nu skall jag aldrig mera öfvergifva dig; jag
skulle ej mer kunna bära en sådan sorg. Och därför
är det nu jag, som heder att få komma tillbaka till
dig. Vill du unna mig en så stor, så oförtjent glädje?

– Det är rätt, alldeles så sade Karin, yttrade den
gamla vid spinnrocken. – Och därpå svarade hennes
man ...

– Hennes man svarade – inföll grefve Carl Victor
Bertelsköld – att han för Gud och människor bekänt
sig ej vara värd en sådan kvinna. Och minns du –
sade han – att du en dag för tjugu år sedan förutspådde
allt? Men jag i min blinda kärlek förstod dig
icke. Jag kände hvarken människors fördomar eller
min egen svaghet. Jag trodde mig stark, och därför
sände mig Gud denna pröfning. Nu först känner jag
dig och mig. Nu skall jag ej trotsa mer, och se, ändå,
min Ester, ändå skola vi ha kraft att tillsamman besegra världen!

– Och jag, min mor! Hur skall jag våga lyfta
mina ögon till er? sade grefve Bernhard i helt annan
ton än för ett år sedan just på samma plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free