- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
515

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. En afton i rosiga moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I stället för svar slog grefvinnan Ester sina armar
omkring hans hals och kysste honom såsom en mor
kysser sin älskade, sin förlorade, sin återfunne son.

– Om jag någonsin känt min ringhet och Guds
makt, sade hon, så har det varit när jag sett Hans verk
uti dig. Vet du icke, Bernhard, att man här i lifvet
älskar det allramest, för hvilket man mest har lidit?
Jag såg dig vända om på den väg, där så få återvända,
och där allt tycktes förena sig att skilja dig från oss.
Jag såg dig omfamna din bror, som du engång hatade
– och jag skulle ej älska dig! Jag förnam din andra
pröfning midt i hädelserna af tidens otro; du förblef
stark i din tro – och jag skulle ej tacka Gud för dig!
Sist, helt nyss, hörde jag dig smädas och hotas för min
skull, och du tog mitt försvar – och du tror ännu att
du ej är mig kär! Bernhard, Bernhard, om du visste
huru det känns att ha återvunnit en son, sådan som du,
ja, tro mig, du skulle afundas mig det, ty i dag ser jag
klart en välsignelse öfver oss alla!

Vid det hon ännu talade, närmade sig båten med
de tre, som hade mötts vid Falkby simhus. Ingen
skulle ha tänkt på Vera, om ej gumman Flinta hastigt
ryckt grefvinnan i klädningen och med en finkänslighet,
som endast en kvinna förstår, hade hviskat till henne:

– Gå in i stugan!

Grefvinnan gick.

Strax därpå landade båten. Paul föll i sin fars
armar och tryckte hjärtligt sin brors hand, utan att gifva
akt på deras upprörda känslor. Den som däremot genast
märkte det, var Vera. Hon betraktade dem med förlägen
min och nästan med häpnad.

– Nå – sade gumman Flinta – vill ej lilla fröken
hälsa på sin goda vän därinne i stugan?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free