Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Rikets morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gumman hade en skatt som alltid lockat Vera till
talludden, och det var en den täckaste lilla kattunge.
Det var den, som Vera i sin förlägenhet nu gick att
smeka. Men när hon inträdde i stugan, såg hon en
bondkvinna sitta vid fönstret, betraktande henne, utan
att säga ett ord.
Vera såg på henne och rodnade ända till örsnibbarna
– såg därpå bort, i den tron att hon misstagit sig –
såg sedan åter på den främmande och blef allt rödare
och häpnare. Hon vågade ej taga ett steg, hon stod
som fastspikad vid tröskeln ...
Då utbredde sig långsamt den främmande kvinnans
armar. Hon sade ännu icke ett ord, hon förändrade
icke en min, hon rörde sig ej från sin plats – hon
utbredde endast sin öppna famn.
– Mamma! ... stammade Vera nästan ohörbart.
– Vera! hviskade den främmande lika sakta.
Och i ett nu låg dottern i sin moders älskande
famn – och när de två möttes, såg ingen, allenast
Han, som skådar i det fördolda.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
