- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
519

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Rikets morgon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där kunde inte en häst läsa sådan hebreiska. Så tänkte
jag: olkoon! Jag ger mig till kungens dragoner.

– Och därför hurrade du så förtvifladt för kungen.
Men du blef ej dragon?

– Visst också! Kungen skrattade, när han fick
se mig, och sade: om jag hade en elefant, min gosse,
skulle du strax bli dragon, men dig orkar ingen kamp
bära i Sveriges rike. Vill du blifva flygelman i mitt
fotgarde? Tackar som bjuder, sa’ jag; det är under
min värdighet, jag har sju gånger fått på fracken i
prästexamen. Jag går till Paul Bertelsköld, sa’ jag, och
blir hellre hans dräng, för si, han är också academicus.
Nej, se på de lärde, sa’ kungen; det folket har ambition.

– Vill du bli skolmästare, Leo, uti vår nya folkskola?

– Tack skall du ha. Det vore icke så oäfvet.
Nog skall jag plagga förnuft i pojkarna.

– Topp. Min far har just bedt mig skaffa en bra
karl, och lofvar du att ej af pur välmening slå ihjäl
dina pojkar, så går resten utaf sig själf. Du kan ju se
till att inga flugor pricka katekesen.

– Gud välsigne dig; jag visste ju att du skulle
vara en civis, du, och nästa gång vi slåss med gesällerna,
så ropa bara på mig, sade Leo och snöt sig fyra gånger,
i sitt hjärtas förtjusning.

Emellertid gick solen, huld och majestätisk som
sagornas fedrottning, upp öfver skogstopparna. Sjön glimmade,
skogen glimmade, mänskornas anleten lyste af fröjd.
Det blef en herrlig morgon efter en töcknig natt.

Småningom vaknade äfven det öfriga Falkby, och
bland de tidigaste var grefvinnan själf. Hon var som en
god ande tillstädes öfverallt; hon tänkte på allt och
alla, blott ej på sig själf. Men grefvinnan Ester hade
ingen aning därom, att festen till en stor del gällde henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free