Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Rikets morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty i dag skulle man ju på Falkby, såsom uti allt
Sveriges rike, fira med en glad folkfest sitt fäderneslands
räddning från anarki och upplösning. Säkra nyheter
hade nu kommit från Stockholm, och general Pechlin
hade grundligt bedragit sig på folkets tänkesätt. Ingen
människa tänkte på att gripa till vapen; alla hade varit
utledsna vid ständernas ändlösa käbbel och hälsade med
odelad förtjusning den unge, älskade konungens upphöjande
till en makt, som han begagnade med så mycken
hofsamhet och som lofvade mera verkliga garantier för
folkets frihet, än partiernas fala styrelse och oförsonliga
förföljelseanda. Allt Sveriges rike gick denna tid som i
ett rus af hänförelse; bekanta och obekanta omfamnade
hvarandra, när de möttes på vägarna, och hurraropen
för konungen fortplantades från den svenska hufvudstaden
i långa, bortsväfvande ekon från berg till berg
och från dal till dal, från Nordsjöns stränder ända till
Saimas fjärdar och från Sundets vimplade böljor ända
till lappens fiskarekojor fjärran vid den ensliga stranden
af Enare sjö.
När därför grefve Carl Victor Bertelsköld längre fram
i den klara morgonen uppträdde på en vacker, löfklädd
balkong uti Falkby park och talade till det församlade
folket manliga, ädla ord om rikets fara, om de främmande
makternas stämplingar, om den osaliga tvedräkt, som nu i
femtio år hade söndrat folket, och om den unge konungens
mod att våga krona och lif för sitt rikes räddning
– och när han sedan manade alla att fritt och frimodigt
svära sin ed på den nya regeringsformen, för att
trofast i alla skiften lefva och dö för lag och frihet, för
konung och fädernesland – då gick äfven ur hjärtat
af detta församlade folk ett enda, omätligt, enstämmigt
jubelrop, och eden beledsagades af ett »lefve konungen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
