- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
524

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Morgonljusning på Falkby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kyrkoherden höll därpå ett tal till folket, ej utan
tidens skum i harangerna till det grefliga herrskapet,
men när han märkte ett moln på deras panna, slog han
tvärt om och talade så vackert om en kristelig uppfostran
och de små fattiga barnen, som här funnit en fristad, att
alla på nytt stodo med våta ögon i den nytimrade stugan.
Därefter lästes välsignelsen öfver Estersgård, folket
sjöng en psalm, och akten var slut.

När grefven och grefvinnan trädde ut på trappan,
funno de där en nyss ankommen kär gäst: det var
baronessan Louise Clairfeld, född Bertelsköld, som nyss
återvändt från Berlin. Hon bar sorgdräkt efter sin man,
och hennes flyktiga, men icke elaka hjärta hade veknat
för smärtan. Hennes man hade kvarlämnat endast skulder,
hennes korta höghets tid var förbi, och hon kom att
tillbringa sin öfriga lefnad i fädernehemmet.

– Se, nu äro vi alla här! utropade grefvinnan
Ester gladt. – Endast du saknades, min Louise!

– Min mor! sade den forna världsdamen rörd ocb
sjönk i sin styfmors armar. Äfven hon hade upphört
att säga madame.

Louise Clairfeld var van att hämta alla sina intryck
och lefnadsregler från sin beundrade bror Bernhard.
När hon såg honom så helt annorlunda än förr, så olik
sig själf som en människa kan blifva genom sinnets,
hjärtats, tankens totala omskapelse, skyggade hon i början
rädd tillbaka. Men hon begynte snart, med kvinnans
instinkt, att förstå sin broder. Han smålog, när han
märkte hennes häpnad.

– Se, sade han, du förvånas öfver att finna mig
så förändrad. Det kommer sig däraf, att du aldrig känt
mora från Östanlid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free