Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1864 - Om giftermål utan föregående karakterspröfning - Efter sjutton år i Södra Ishafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan önskar att hyra ett möbleradt rum. En ung
flicka träder honom till mötes. Han inlåter sig
i samtal med henne och hviskar slutligen, att han
ville låta sig nöja med en "ännu mindre kammare." Hon
förstår den fina anspeglingen och stammar rodnande:
"Vänd er till mina föräldrar!"
En tredje är lycklig nog att ega en ansenlig
förmögenhet. Bland annat godt har han efter fadren
erhållit ett vackert, på det komfortablaste inredt
hus, hvari han slagit sig ned med en gammal fru, som
sköter hans hushåll. En dag uppstår ett fruktansvärdt
åskväder. Vår ungkarl står i turkisk morgonrock vid
fönstret och trummar en marsch på rutan, för att
fördrifva tiden. Plötsligt störtar en till utseendet
ung dam som en skrämd hind in i huset – hon söker
der tak öfver hufvudet för några ögonblick. Den unge
mannen, som är artigheten förkroppsligad, skyndar att
egna henne all den uppmärksamhet som i hennes läge kan
ifrågakomma. Då hon efter en half timmas förlopp tager
afsked, är den stackars ynglingen eld och lågor och
fjorton dagar sednare – den öfverlycklige fästmannen
till en enka; ytterligare fjorton dagar, och han firar
bröllop med sin sköna. Tre dagar derefter tillstår
hon, att besöket under åskvädret endast var en fin
list, och redan andra morgonen upptäcker den nygifte
mannen att hans hustru brukar smink.
Likartade exempel gifvas in infinitum. Huru ofta
är icke en balafton nog att knyta ett band, hvarpå
snart officiel förlofning följer. Den unga flickan
uppträder i den mest retande toilette, blommor
i håret och briljanter på bröstet: ynglingen som
veritabel kavaljer i pariserkostym och glacéhandskar
– hvad under om deras hjertan öfverströmma af
saliga känslor? Nästa gång de begge unga återse
hvarandra är det i samma upphöjda och öfverjordiska
sinnesstämning. Flickans moder söker väl gifva styrka
åt bekantskapen genom en soirée, en thebjudning etc.,
men af sin utvaldas förmåga som husmoder får den
giftaslystne mannen icke se en skymt, lika litet som
han lär känna hennes karakter. Ja, det anses till och
med som en förolämpning, en kränkning af goda tonen,
om han dröjer, gör iakttagelser och icke innan kort
"talar ur skägget". Man misstänker hans "afsigter"
och nödgar honom till förlofning. Då gör han våld
på sig, som om det bure af till en slägting, och gör
sin visit hos kära pappa. Denne har visserligen långt
för detta reda på ställningen och gnuggar i tysthet
händerna af förnöjelse öfver sin dotters lycka, men
då friaren stiger öfver tröskeln, lägger sig hans
panna i djupa rynkor.
Friaren framstammar med klappande hjerta sin anhållan och
bönfaller "att man vill göra hans lycka fullkommen".
"Bäste vän!" ger den gamle med värdighet till svar, "er begäran
är visserligen ganska smickrande för vårt hus, men ..."
Och nu uppstår en lång diskussion. Vår friare skall
skaffa sig en "säker ställning", men erfar ingenting
om att mamsell Laura redan tvenne gånger förut låtit
eröfra sitt hjertas säkra ställning; han skall blifva
borgare, och erhåller icke den ringaste borgen derför,
att hans huldinna eger några anlag att bli en duglig
husmoder.
Här gäller frågan tvenne mycket gängse hufvudfel:
antingen inskränka sig förberedelserna för äkta
ståndet i blotta formaliteter, eller störta begge
parterne sig hals öfver hufvud i passionens hvirfvel,
liksom i en forsande ström, och komma slutligen,
betydligt afkylda och nyktra, öfver till den
äktenskapliga stranden, vid hvilken de äro fjettrade
för hela lifvet. Derföre
"Innan du knyter ett band, som räcker för lifvet,
Pröfva dig sjelf och din mö, om lyckligt blir vifvet;
Snart hon går sönder, berusningens bubbla, – blott ångren står åter;
Intet då hjelper, det gjorda är gjordt, fast du blodtårar gråter!"
"I en gestalt, vederstygglig som pesten
Bo en englaren själ."
"Vår umgängelse är i himmelen!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
