- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
54

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. 1864 - Ett ord med i laget vid frågan: "Hvar ligger felet? Hvar botemedlet?" af S. B. - Den tropiska urskogen. Ur Zimmermans »Jordens länder och folkslag»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regenererad? Jag tror det icke. Att uppfostra folk till
menniskor, för att begagna dessa till machiner,
är en uppgift, som aldrig låter lösa sig, och felet,
det stora öfverklagade felet, ligger deri, att vi icke
vilja begripa detta. Samma förnuft som skall upplysa
dem om deras pligter mot husbondefolket kan icke
lemna dem blinda öfver dessas tillbaka. Jag tvekar
icke att säga, att det är en oriktig uppfattning af
det ömsesidiga förhållandet, som gjort bandet mellan
husbönder och tjenare så löst och framkallat en stor
del af de fel, öfver hvilka vi så högt klaga. Vi borde
i första rummet påminna oss, att dessa sednare äro
menniskor, och som sådane underkastade samma behof och
lidelser som vi, men att de, tillfölje af en mindre
vårdad uppfostran, hafva mindre motståndskraft mot
exemplets förförande makt och således icke inom våra
hus och hem ställa dem andra för ögonen, än som kunna
tjena till efterföljd i det goda. Vi borde i allt
vårt förhållande till dem taga åtminstone lika mycket
i beräkningen de förbindelser, som öfverlägsenheten
af vår bildning ålägger oss, som de rättigheter,
en öfvervägande rikedom förlänar oss.

Låtom oss tänka oss en stackars tjensteflicka, så
fostrad som vi ofvan antydde, inträda i ett hus, der
matmodern af sitt kalls vigt endast känner rättigheten
att befalla. Sjelf tröttad af sysslolöshet, hittar
hon på tusende saker, för att sätta sina tjensteandar
i sysselsättning. Hon stökar och bråkar och plågar
sig sjelf med uppfinningar af tusende slag, för att
plåga dem med verkställandet deraf. Hon unnar dem icke
en minuts ledighet, under det hon sjelf icke lägger
hand vid någonting. Hon uppmuntrar dem aldrig med ett
bifallande ord, huru noggrannt och väl de må förrätta
sina sysslor, men hon glömmer aldrig att låta dem
hårdt drabbas af hennes missnöje vid minsta förseelse
eller försummelse. Hon spionerar dem med misstrogenhet
och retar dem genom knot och gnat. Kan man undra,
om tjenaren under sådana förhållanden svalnar i
sitt nit och slappas i sina goda föresatser? Om den
finner lönen och födan, huru rikliga de än må vara,
föga motsvarande bitterheten af ett sådant lif, blir
likgiltig för husets intressen, vårdslös i sina sysslor
och endera reser sig till en motspänstig uppstudsighet
eller förfaller till slö tröghet?

En annan inträder i ett hus, der frun känner allting
annat, än hvad som hörer till en ordnad styrelse af
ett sådant, och lemnar omsorgen derom obetingadt i
tjenstfolkets händer, medan hon sjelf endast tänker
på att kläda sig och sköta sina nöjen. Om förmiddagen
är hon på visiter, om aftonen i sällskap. Allt annat
får gå, som det kan. Toiletten är den vigtigaste
angelägenheten i hemmet och grannlåtens, fåfängans
och bjefsets dyrkan ställes af henne oupphörligen
för den unga tjenstflickans ögon. Hvem kan undra på,
att denna fattas af sin matmors svaghet. Exemplets
inflytande äro vi alla underkastade. Så uppväckes hos
henne begäret efter nöjen och granna kläder, såsom
öfvervägande allt annat; det uppslukar tankarne på
hennes pligter, lockar henne i förförelsens
snaror och kastar henne slutligen i brottets
afgrund. Vi kunde uppdraga ännu många lika litet
tillfredsställande taflor öfver detta ämne, men
vilja ej dermed trötta våra läsarinnor, men fråga
endast: kunnen väl j, hus- och matmödrar, sådane j
vanligast ären, begära, att det skall gå annorlunda
eller att en bättre tjenande klass skall uppstå, då
j icke inrätten edra hus till ett öfnings- utan ett
förödelsefält för de egenskaper, hvilka j affordren
tjenaren? Kunnen j väl med goda samveten vältra
skulden af det onda från edra skuldror på dess? Nej,
mina fruar, söken orsaken dertill hos eder sjelfva,
och betänken om j någonsin öfvervägt eller klargjort
för ert begrepp de pligter, eder ur kristlig synpunkt
åligga såsom husmödrar. Underkasten eder sjelfva en
läro- eller bildningskurs i det ämnet, och j skolen
göra edra hus till de bästa friskolor för en god och
moralisk tjenareklass.

Tiden är inne att behjerta
saken med allvar. De många utvägar till bergning, som
nu stå den arbetande qvinnan öppna, skola locka många
att söka ett sjelfständigt uppehälle och föredraga
det framför det tjenande lifvet. Antalet af dem,
som beträda detta, skall följaktligen år efter år
reduceras och slutligen stanna vid de odugligaste,
om icke andra förhållanden framkallas. Gören eder
de tjenande till vänner, innan de gjort sig till
edra fiender! Fästen dem vid er med banden af
den anda, som går igenom tiden – icke tvångets,
utan frihetens. Gören dem beroendet lätt genom
aktning för edra dygder och tillgifvenhet för edra
personer! Lefven och verken i gagn och godhet inom
edert hus! Följen dem i deras sysslor, icke med ett
tröttande och småaktigt öfvervakande, utan med en
omfattande och ordnande blick. Erkännen deras goda
bemödanden, så skall förebråelsen för deras feltag
bli af dubbel verkan. Varen rättvisa! Barnet och
tjenaren hafva en instinktiv vördnad för rättvisan,
och underkasta sig den, äfven då den skipas med
stränghet, vida hellre än den svaghet, som kränker
dem för sin blödighets skull. Låten edra tjenare
hvarken genom lismeri eller tilltagsenhet aftvinga
er otillbörliga eftergifter, utan visen eder lika
stålsatta mot sådana försök, som måna om deras rätt
och trefnad inom ert hus. Den patriarkaliska anda,
som förr rådde inom familjen, gjorde tjenaren, snart
sagdt, till en medlem af densamma. Jag ber er icke
åter införa detta, ty det förgångna kan icke komma
tillbaka; det har haft sin period och förändring
är lifvets vilkor, men jag ber er påminna eder, att
exemplet verkar uppifrån och ned, icke tvärtom. Jag
ber er komma ihåg, att familjhemmet är för qvinnan
hvad staten är för mannen, och de husliga pligterna
hafva för eder den betydelsen, som embetspligterna
för honom, – pligten att i uppfyllandet af sitt
kall verka till det helas goda bestånd, ja, och
i ännu högre mått, emedan ingen annan myndighet,
än samvetet, bevakar uppfyllandet af edra, och de
högsta af menniskors handlingar kunna icke sättas
under någon kontroll.

                                                                                S. B.

*


Den tropiska urskogen.



Söder om Guyana utfaller jordens mäktigaste
flod, Amazonströmmen (Maranon, flytande haf)
i oceanen. Denna flod leder sitt ursprung från
Andernas snöbetäckta toppar och näres derefter af
flera tusen mindre floder, som tillströmma från
norr och söder, öster och vester samt oupphörligt
föröka dess vattenmassa. Emellan Amazonfloden och
Orinoco befinner sig ett högst märkvärdigt flodnät,
som lemnar ett slående bevis derpå, att emellan det
bergiga Guyana och Anderna ligger ett lågland. Rio
Negro och Cassiquiare bilda en så fullständig
förbindelse mellan de båda nämnda hufvudfloderna,
att Humboldt, oupphörligen farande på båt, kunde komma
från Orinoco till Amazonfloden, och ingenstädes fanns
något strömfall, som tvingade honom att lemna båten
och låta bära den på sina följeslagares skuldror.
Någonting sådant är blott möjligt i ett verkligt
slättland, i hvilket vattenskillnaden icke utgöres
af berg, utan af träsk.

I denna trakt finnas äfven de s. k. svarta floderna,
som påträffas i alla verldsdelar, floder, hvilkas
vatten är kaffegult,
men, sedt i massa och i floden, ser alldeles
fullkomligt svart ut. Dessa svarta floder uppkomma
utaf vattenbäckar, som rinna öfver torfmossar och
träsk, och der upphemta färgstofter af växter, och
äro omgifna af en yppig vegetation, men sakna allt
lif. Icke nog dermed, att i sådant vatten icke finnes
någon fisk eller mask och naturligtvis intet rofdjur,
emedan de der skulle sakna näring, man ser der ej en
gång någon insekt, någon mygga spela öfver dess yta,
och man njuter den utomordentligt sällsynta, i de
tropiska länderna nästan oerhörda lyckan att vakna,
utan att vara stungen öfver hela kroppen.

Den jettestora flod, som stryker tvärt igenom
hela södra Amerika, erhåller från provinserna San
Paulo’s, Minas Geraes och Chiquitos’ bergskedjor
sina tillflöden, och allt det land som genomskäres af
de många floderna, af hvilka hvar och en är större än
Rhen, tillhör antingen dessa vidsträckta gräsfält, som
lemna näring åt millioner af de från Europa öfverförda
husdjuren, eller är det beväxt med en ogenomtränglig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free