Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 75 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1864 - Vetenskap, tillämpad på spel. Biljardspelet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då bollens vridning åt sidan utöfvar ett
väsentligt inflytande på afslaget från vallen, så
äro de svårigheter, hvilka ställa sig i vägen för
åstadkommandet af doublerade bollar, också mycket
större, än de vanliga tache-bollarne framställa.

Visserligen predikas allmänt den regeln, att bollen
studsar tillbaka i samma vinkel, under hvilken han
hinner vallen, men noga räknadt gäller detta endast om
ganska få bollar. De flesta af dessa äro redan från
början ej träffade så alldeles på midten, utan föra
med sig en vridning till vallen, hvilken förändrar
återstudsningsriktningen; men alla öfriga, som icke
slå helt tvärt mot vallen, erhålla en sådan, emedan i
det ögonblick, bollen slår mot, endast dess berörande
punkt uppehålles i sin rörelse framåt, under det att
de öfriga punkterna bibehålla en viss hastighet, med
hvilken de vilja röra sig framåt, och den der leder
till en vridning kring beröringspunkten. Man måste
taga detta i betraktande och spela sådana bollar som
r i fig. 4 mindre platt mot vallen, än ofvan uttalade
återstudsningslag egentligen fordrar.

Men för att säkert doublera en boll, måste man icke
desto mindre i tankarna föreställa sig den vinkel,
under hvilken han blefve slagen mot vallen och åter
tillbakakastad, såvida endast elasticitetens lagar
komme med i spelet. För nybörjaren bereder detta
svårigheter; ja till och med skickliga spelare finna
någon gång fall, i hvilka den gyllne praktiken icke
är tillfyllestgörande.

I synnerhet kunna tripler, qvadrupler etc., vid
hvilka bollen skall beröra vallen två, tre, fyra
och flera gånger, innan han når sitt mål, endast
läras genom lång öfning. Men då de riktningar, en
doublerad, triplerad o. s. v. boll väljer, bestämmas
af matematiska lagar, kan man på papperet upprita
dessa vägar samt med blyertspenna och lineal lösa
enahanda problemer, hvilka förekomma på sjelfva
biljarden. För en double t. ex. finner man den punkt
på vallen, mot hvilken bollen bör spelas, ganska lätt,
om man, som i fig 4 vid biljarden a, b, c, d tänker
sig en annan a², b²,
c², d² skjuten intill
och fäster sitt ögonmärke på en emotsvarande punkt af
denna andra (hjelp-)biljard. Denna viserlinie angifver
den riktning, i hvilken bollen bör spelas, om han
genom afslaget från vallen skall nå sitt mål. Skall
sålunda bollen B genom bollen A spelas i midtelhålet
e, måste han träffa så, som skulle han gå direkt
till e² på biljarden 2, alltså på m; deremot på n,
om han beräknas för hörnet d, i hvilket fall han
spelas i riktning af d².

Fig. 4.

Vid en triple måste bollen två gånger beröra vallen,
innan han får inträffa på det bestämda stället.
Man finner punkten,
mot hvilken han då skall spelas på liknande sätt, i
det man tänker sig ytterligare en biljard placerad
intill den förra imaginära; för qvadrupler behöfver
fantasien ännu en tredje. Fig. 5 visar oss dessa
hjelpbiljarder gruppera sig omkring den
ursprungliga. För att nämligen bestämma alla möjliga
doubles, behöfver man 4, anslutande sig till
hufvudbiljardens sidor och hvilka på vår ritning äro
betecknade med 2. Mellan och bredvid dessa rangera
sig triplebiljarderne (8), som äro betecknade med
3 och sedan hjelpbiljarderna för qvadrupler (10)
igenkänliga af siffran 4.

Fig. 5.

På hvilket sätt figuren kompletterar sig för bollar
af högre rang än triple och qvadruple, framgår af
schemat.

Med tillhjelp af denna ritning kan man ögonblickligen
finna på huru mångahanda och på hvilka särskildta
sätt en boll kan doubleras, tripleras o. s. v. Man
behöfver endast från den punkt, på hvilken bollen
ligger, draga linier till alla hål på de vidkommande
hjelpbiljarderna (sålunda de med 2 betecknade,
om doubles och till de med 3 signerade, om triples
skola sökas). De af dessa linier, hvilka invändigt
råka i hålen på hjelpbiljarderna och icke blott
utvändigt beröra desamma, alltså löpa tvärs öfver
hjelpbiljardens yta, angifva städse den riktning,
i hvilken bollen kan göras. Det hål, hvari den i
denna riktning spelade bollen slutligen faller, är
intet annat än det genom samma bokstaf betecknade,
efter hvilket man rättade sig på hjelpbiljarden. Vill
man följa bollens vidare lopp, söker man riktningen
för den punkt, der vallen beröres af honom, derigenom
att man nu rådfrågar hjelpbiljarderna af närmast lägre
rang. Ty sedan bollen en gång återstudsat från vallen,
blifver af en qvadruple en triple, af en triple en
double o. s. v. Men för att skaffa sig reda på den
riktning, i hvilken en boll måste spelas till ett
bestämdt hål på biljarden, skall man bland dessa
hjelpbiljarder alltid finna blott en enda brukbar. Ty
i detta fall måste man fästa behörigt afseende på den
regeln, att bollens riktningslinie måste löpa icke
blott tvärt öfver hjelpbiljardens. Men der uppstår
alls inga svårigheter vid att, med tillhjelp af en
dylik ritning, angifva banan för en boll, hvilken
skall beröra vallarne 5, 6, 7 eller flera gånger,
innan han faller i ett bestämdt hål. Och om det
äfven i praktiken är kinkigt, ja nära nog omöjligt
att finna sig tillrätta med de ju endast i tankarne
existerande hjelpbiljarderna, så skall dock ett dylikt
biljardspel på papperet i högsta grad uppöfva ögat,
äfven för bedömande af bollar i verkligheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>