Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 4. 1864
- Några ord om qvinnans göromål af S-a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ord om qvinnans göromål.
Det är en för qvinnan lycklig tid som vi nu lefva uti.
All hennes omtanka och verksamhet är ej förvisad till
synålens och kökets gebit. Nej, man har blifvit god och rättvis,
hon får tänka och handla och skaffa sig uppehälle, utan att
12 timmar på dagen, kanhända äfven några på natten sitta
böjd öfver en oftast föga lönande söm, eller för köksspisen
bränna sina ögon. Att kunna sy och laga mat är så
oundgängligen naturligt för en qvinna, att hon, så att säga, lär
det af sig sjelf; hennes plats i verlden är att vara den
vårdande, ekonomiserande och treflighetsbringande i hemmet,
men detta hindrar ej att hon kan förtjena och sammanlägga
en liten sparsumma för de sina eller de mer behöfvande än
hon, d. v. s. än hon den friska, raska och arbetsföra qvinnan.
De lönande och nya inkomstkällor, som nu öppnats,
såsom att gravera, färglägga kartor, putsa silfver, m. m., m. m.,
fordrar dock ovilkorligen, att man bor i hufvudstaden eller
någon annan stor stad, annars blir förtjensten ringa. Detta
är ej något ondt, men bestämdt frånvaron af mycket godt, ty
dels måste man för att vara "hyggligt klädd" depensera en
stor del af förtjensten, dels äro frestelserna till nöje och
fåfänga, utan att tala om onda frestelser, der starkare än
man på landet ens har aning om; dels kan det ju hända, att
man har en sjuklig moder, små, fattiga syskon eller någon annan att
hjelpa och lefva för som ej så lätt är flyttbar.
Detta lilla företal har således till mål att visa det en god och väl
afpassad verksamhet på landet vore af stor välsignelse för den unga
qvinnan. Hittills är detta endast genom lärarinnekallet henne
beskärdt, och då hon ej på samma gång omhuldar sina nära anhöriga.
Att en qvinna kan väl och ordentligt sköta mjölkkammaren
är väl ej många som vilja bestrida. Ja, detta är ett för
trefligt och innerligt roligt göromål; man liksom ser huru
mjölken förvandlas i välmåga, kontanter, allt möjligt godt,
och huru snygg och inbjudande är ej sedan en väl vårdad
mjölkkammare, det är riktigt uppfriskande att bara titta i
dörren. Att trädgårdsskötseln härmed kan förenas, har kanske
ej fallit mången in, men det är just dit vi vilja komma.
Härmed förstås ej stora orangerier eller drifverier, utan en vanlig
landtträdgård med, på sin höjd, ett par drifbänkar. Låt denna
ligga på en folkrik plats eller med lätt kommunikation till en
stad, och vi få se om den ej betalar sig. Huru mycket
ladugårdsskötseln och trädgården äro syskon och kunna föda
hvarandra, känner troligen hvarje landtbo, som ej går igenom
lifvet med slutna ögon; låt oss derföre antaga, att de under
samma hand få mer nytta af hvarandra än då hvar och en
drager åt sitt håll. Det är någonting så vanligt, att
trädgårdsmästare och inspektor äro hvarannan gramse vid vårtiden,
då den förre anser att all spillningen bör köras på åkern, och
den andre att trädgården först och främst skall hafva det
bästa, så i gödning som dagsverken. En qvinna är billigare;
om hon litet arbetat sig in i saken, finner hon att endast
kålen oundgängligt behöfver den bästa spillningen; nästan allt
annat kan frodas genom flerfaldiga andra små hjelpkällor,
såsom förståndigt laggda komposter af de förra årens ogräs,
dessa blandade med benmjöl, kalk m. m. äfvensom löfjord i
en annan hög, dikesjord i komposterna, m. m., allt detta är
mycket ändamålsenligare för de fina trädgårdsväxterna än
kreatursgödsel. Om nu en qvinna på en gång sköter trädgården
och ladugården, så samlar hon hvarje grässtrå ur den
förra till sina kära trefliga kor, de få hvarje öfverflödigt
kålblad, hvarje mjölgifvande ogräsväxt (och sådana finnas många)
som under en trädgårdsmästares hand försvinner spårlöst,
emedan han ej har intresse utaf att taga vara derpå.
I fall nu någon är så god och medgifver att det vore
en fördel att trädgård och ladugård skötes af samma person,
så är dock säkert att motsägelseandan uppträder för att
ropa: "Men huru skall samma person hinna med båda delarne,
en menniska är ej mera än en menniska, en svag qvinna
åtminstone orkar omöjligen med att sköta tvänne så
maktpåliggande sysslor." – –
Vi bedja om förlåtelse, men våga protestera, ty just den
som skrifver dessa rader är en svag qvinna och har på en
stor landtegendom till ömsesidig tillfredsställelse skött båda
delarne, men tidigt måste man vara uppe och finna sin fröjd
uti arbetet, uti kornas välmåga och växternas frodighet och ans.
Så här ungefär går det till: man går upp kl. 5, gifver
en hastig blick till arbetarena i trädgården, för att se om
de ordentligt börjat det arbete, som om aftonen förut varit dem
föresatt, går sedan in och silar upp mjölken, skummar grädde, tjärnar
och gifver smöret sin första ans, samt bärer det sedan i källaren, för
att stelna något. Sedan intager man i största skyndsamhet litet frukost
och derefter bär det af till trädgården, med lust och fröjd. Man bör
jemt vara öfver sina arbetare, ty då kan man hjelpa sig med qvinnor och
barn, hvilket gör afgiften billigare, man bör kunna taga några
grundliga spadtag, för att visa huru de skola se ut, och helst, om
krafterna så tillåta, hacka jorden sjelf; orkar man ej det, så
finns det alltid småsaker att rensa, blommor att binda upp,
löf att räfsa tillsammans, m. m., som gör att man ej endast
som en sysslolös Argus går öfver sina arbetare.
Då folket har sin middagshvila går man in och färdigansar
smöret, kan se om sitt hushåll och de sina, öfverser
eller verkställer sjelf mjölkkärlens tvättning, m. m.
Under eftermiddagen arbetas sedan på samma sätt, som
förmiddagen, med den skilnad, att man då har vattning, kanhända
ystning och efterser att alla kreaturen komma ordentligt in
och ha föda öfver natten, att de få salt en eller ett par
gånger i veckan, m. m., som man snart lär sig.
Se här i korthet huru saken är möjlig, men för de unga
qvinnor, som skulle vara hugade försöka den, blir första
betänkandet: "Huru skola vi lära allt detta." Ja, här äro goda
råd dyra. Det bästa vore naturligtvis, att en inrättning på
en stor landtegendom ställdes på att emottaga elever, men
äfven på simplare sätt kan man komma ur hemligheterna.
Om t. ex. en qvinna erbjuder sig att på ett hyggligt ställe,
der trädgård och ladugård väl skötes, få komma för att villigt
och så mycket hennes krafter stå ut med att deltaga i dessa
arbeten och gör det "med fröjd och ej med suckan", så är
mer än troligt att hon för intet finge vistas öfver sommaren
på ett sådant ställe, för att biträda med dessa sysslor, på
samma gång som hon lärde sig dem. Två, tre à fyra somrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0104.html
