108 (Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. 1864 - Hög ålder af Lea - Scen från Södra Ishafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hög ålder.

För en hundra år tillbaka
var Regine en ståtlig fru,
undransvärd som mor och maka,
listig och kokett som sju;
emot främmande så ljuflig
som en ros i grönan lund,
emot sina pigor gruflig
Och mot mannen — tyst min mund!
Sina barn dem såg hon sällan,
ty hon “hade aldrig tid“;
Husets vård den satt emellan,
liksom ordning, lugn och frid;
men supéer gaf hon ständigt
då hon sjelf ej borta var,
dock! — att folket åt eländigt,
detta visste något var.
Siden, guld och diamanter,
litet smink på bleknad kind
och kurtis på alla kanter,
fri som vårens yra vind,
kaffesystrar, sqvaller, baler,
nattvak, kärn’gar ut och in,
små intriger och kabaler
och till slut — total ruin.
Så i korthet hennes öde.
Och nu tror väl en och hvar
fru Regine ibland de döde
sedan seklet svunnit har;
ej precis jag saken känner,
mycket pratas — hvad vet jag!
Men det påstås dock, go’ vänner,
att hon lefver än i dag ...

Lea.

Scen från Södra Ishafvet.

Ett fartyg bland is i Södra Polarhafvet.

Mac Clintocks berättelse öfver expeditionen till uppsökande af sir
John Franklin måste man läsa med spänd uppmärksamhet och icke utan
rörelse. Vid Victoriaudden, å nordvestra kusten af King-Williamsön,
der hvarest Back bay ligger, fanns den första skriftliga notisen
från de saknade sjöfararne; den var daterad den 28 Maj 1847, och vid
den tiden stod ännu allt väl till. Men mariginalen visade ett postskriptum,
enligt hvilket skeppen Erebus och Terror öfvergåfvos den 22
April 1848 efter det de varit inneslutna af is sedan den
21 September 1846. Franklin hade redan aflidit den 11 Juni
1847, och totalförlusten af döda uppgick redan till 9
officerare och 15 personer af den öfriga besättningen. Den 26
April ville de öfverlefvande bryta upp till Backs Fiskflod.

Den 30 Maj 1859 fann Mac Clintock på vestra kusten
af King-Williamsön, icke långt från Cap Crosier, (16° 8′ nordlig
bredd, 100° 8′ vestlig längd) på ett ställe der kusten gör
en inböjning emot öster, en stor båt, hvilken redan några
dagar förut blifvit undersökt af hans följeslagare Hobson. Den
hade 28 fots längd, var platt byggd och uppenbart beräknad för en färd
på Stora Fiskfloden, samt stod på en mycket stark släde. I denna båt
lågo tvänne menskliga benrangel; det ena var hemsökt af vargar; det andra
ännu kringhöljdt af kläder och pelsar. Bredvid dessa olyckliga lågo fem
fickur och, stödda emot sidan, två dubbelbössor, af hvilka hvardera
hade ena pipan laddad. Jemte åtskilliga andaktsböcker låg ett exemplar
af “Landtpresten i Wakefield“. Mac Clintock fann vidare
en förvånande mängd klädespersedlar, spik, filar, allehanda
redskaper, något té, fyratio skålpund chokolad, litet tobak och
bränsle. Redan förut hade eskimåerna berättat, att många
hvita män, på väg till Stora Fiskfloden, störtat ned; man hade
äfven vid Cap Herrschel funnit ett delvis med snö betäckt
benrangel. En gammal eskimåkvinna sade: “De föllo ned
och dogo medan de vandrade.“

Mac Clintocks berättelse erinrar om, hvad vi redan i
första häftet af denna tidskrift uppgifvit, rörande dödsskeppet
i Södra Ishafvet.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1864/0112.html

		Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 108 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|