Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 5. 1864
- Näktergalen
- Orans Resäfventyr
- Lappländska Taflor I. af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängelse och röra vid dem med fingrarne. Jag hade ej
mer utrymme, än som behöfdes för att jemnt och nätt
vända mig om.
Flera timmar igenom låg jag nu i ett slags half
bedöfning, d. v. s. min själ befann sig i detta
tillstånd, men med min kropp var detta olyckligtvis
ingalunda fallet. Tvärtom pinades jag af en häftig
hufvudvärk samt af den mest brännande törst, måhända
en af de fruktansvärdaste af alla marter, hvilka
menniskan har att utstå.
Hungrig var jag ännu icke, ty det lilla förråd jag
anskaffat mig hade räckt hittills. Min uttorkade gom
åstundade blott vatten; vatten tycktes mig i detta
ögonblick vara en af jordens högsta skatter. Jag
hade hört talas om menniskor, hvilka, utmattade af
törst, framsläpat sitt lif flera dagar, innan de fått
dö. Denna utsigt var fasansfull. Huru skulle jag kunna
uthärda det, jag nu pinades af, flera dagar? Jag
hoppades, att döden förr skulle infinna sig och
befria mig från mina qval.
Nästan i samma ögonblick, då jag gifvit rum åt denna
förtviflade önskan, träffades mina öron af ett buller,
hvilket genast gaf mina tankar en annan riktning och
kom mig att glömma det gräsliga i min belägenhet. O,
hvilket ljufligt buller! Det liknade en hviskning
från den himmelska barmhertighetens engel.
Jag stod halft upprätt, med ena axeln stödd emot ett
af de skeppsknän, hvilket delade mitt lilla gemak i
tvänne nästan lika stora delar.
Den position, jag intagit, var en nästan stående,
fastän endast i viss mån, ty mitt kyffe befanns icke
fullt så högt, som längden af min kropp. Min axel fann
en stödjepunkt i skeppsknäet och mitt framåt lutade
hufvud kom i beröring med det stora fatets vägg. Mitt
öra var tryckt mot stäfverna och genom dessa hörde
jag ett buller, som jag genast förstod. Det var
"gluck! gluck!" af det inom fatet cirkulerande
vattnet.
(Forts.)
*
 |
| Näktergalen. |
*
Lappländska Taflor.
| I. |
Högt uppe i nord
Bland klipporna blommar
Den skönaste sommar,
Som finnes på jord.
Hvad jag skulle sjunga
Dig, Sol, om jag stod
På Luppio klippa
Vid Tengeli flod.
|
| Nicander. |
Skandinaviska halföns benstomme, den vidsträckta
fjälltrakt, som vi känna under namnet Kölen, och som
vi lärt oss att betrakta såsom en bergmur, ungefär
lik Alpernas, ehuru den i sjelfva verket är ett
högt platåland, på hvilket en ansenligare rygg reser
sig, medan andra lägre löpa parallelt med densamma
eller ut derifrån och högre toppar emellanåt skjuta
upp till betydliga höjder, dock icke på långt när
jemförliga med Alpernas eller Cordillerernas jättar,
– denna benstomme fyller i vestra delen af halfön hela
landet från Lindesnäs till Nord-Cap, från 58 till 79°
N. br., men stiger på östra sidan i trappor småningom
ned mot Bottniska Vikens breda vatten. Medan på vestra
eller Norska sidan fjällryggen, genombruten af smala,
långsträckta fjordar, störtar sig nästan tvärbrant
ned i hafvet, breder den på svenska sidan ut sig,
ofta afbruten af fjällslätter och dalar, och bildar
ordentliga trappsteg, betecknade vid hufvudryggens fot
genom de talrika sjöar, i hvilka fjällvattnen samlat
sig, längre ned genom de ur dessa sjöar utrinnande
flodernas lugnare, dock af
forssar och fall afbrutna, lopp, samt slutligen genom
den breda kustslätt, som sträcker sig ända ned till
hafvet och bildar provinsen Vesterbottens egentliga
odlingsland, der små, men idoga städer blifvit anlagda
vid flodernas mynningar, der befolkningen, svensk till
stam och språk, lefver af jordbruk och boskapsskötsel,
af sjöfart och handel och alla de andra näringsgrenar,
som tillhöra det svenska landet. Den del af detta
trappland, hvilken omfattar de stora fjällsjöarna
och fjällflodernas öfversta samt mellersta lopp,
hvilken i vester begränsas af fjällryggen, i öster
af det nedersta trapplandets inre gräns, men i söder
och norr utbreder sig mellan 65:te och 69:de graden,
utgör det egentliga Lappland, ehuru Lappmarker och
Lappar äfven förefinnas ända långt nere i Jämtland,
hvars nordliga del har samma naturliga beskaffenhet
som det egentliga Lappland.
Medelhöjden af Lappmarken, särdeles närmast till
hufvudbergsryggen, uppgår till ungefår 2000 fot,
men sänker sig allt mer mot öster och utgör slutligen
knappt tusen fot. Fjällbergen äro merändels på sina
branta sidor öfverhöljda med stenras och der de
äro långsluttande, eller i dalarna, öfverdragna
med en tunn jordskorpa, på hvilken endast låga,
risaktiga buskar och fjällväxter finna näring. Icke
många af fjällbergen äro betäckta med evig snö; men
på de flesta ligger snön qvar långt inpå sommaren
och fjällväxterna blomstra ända uppe i snökanten. De
mellan fjällen sig utbredande dalarne upptagas till
största delen af kärr och vidsträckta myrar, stundom
till flera mils längd, och mellan myrarna äro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0136.html
