151 (Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1864 - Manliga och qvinliga hjernbildningar - Det är glädje af Claës Johan Ljungström - Marknaden i Nishnij-Nowgorod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hos de folkslag, som framskrida i civilisation, ilar
mannen före qvinnan, medan deremot hos dem, som sjunka
tillbaka från ett högre kulturstadium, qvinnan står öfver mannen.
Liksom på det sedliga området qvinnan bevarar det öfverlefvade
och föråldrade, de gamla bruken och sedvanorne, folkets
och familjens traditioner, sagorna, religionerna, så framträder
hon också på det materiela området såsom den der upprätthåller
de ursprungliga formerna, hvilka endast långsamt gifva
vika för inflytelser af civilisation och förändrade lefnadsvanor.
Man är fullt berättigad att säga, att det är lättare att medelst
en revolution störta en stats regeringsform än att förändra
det sätt, hvarpå det göres eld i spisen, om äfven detta sätt,
såsom ett arf från en äldre tid, är aldrig så ofullkomligt och
odugligt, ja till och med så orimligt som möjligt. På lika
sätt bevarar qvinnan i hufvudets form en hänvisning till ett
äldre bildningstillstånd, hvarur stammen eller racen har
upparbetat sig, eller hvartill den har sjunkit tillbaka. Häraf
förklaras äfven den omständighet, att könens olikhet växer i
samma mån som civilisationen skrider fram. Dertill kommer
ännu den omständigheten, att de båda könen stämma mer
öfverens i göromål och sysselsättning, ju lägre den kultur är
hvarpå ett sådant folk befinner sig. Hos australnegrerna och
buschmännen och andra på det lägsta kulturstadium stående
folkslag, som utan bostäder vandra omkring i urskogarne, utstår
qvinnan alla de mödor och besvärligheter som mannen har
att bära, då hon jemte den henne särskilt påbördade omsorgen
för afkomman deltager liksom mannen i dagens jagt eller
fiske. Den krets af sysselsättningar och idéer, hvari båda
könen befinna sig, är fullkomligt densamma, då deremot
arbetets delning både på det andliga och materiella området
tilltager med civilisationen. Men då det i verkligheten är
sanning, att hvarje kroppsorgan stärkes genom hänsigtsmässig
öfning, och att det derigenom kan utvecklas till större både
omfång och vigt, så gäller denna sats naturligtvis äfven om
hjernan, och denna måste utvecklas desto mer de manliga
sysselsättningarne vända sig inom intelligensens högre sferer.“

Det är glädje.

Säga man må hvad man säga än vill
Om lefnadens sorger och qval:
Jag nekar visst icke att de äro till,
Och till uti tusendetal.

Men menniskolifvet har fröjder ändå:
Ingen natt utan stjernor det är,
Fastän molnen ibland utöfver dem gå,
Och fästet i sorgdok sig klär.

Fastän solen går neder i vester hvar qväll
Hon dock hittar till öster igen;
Fastän ensamt kan blifva i hjertats tjell,
Stiger in der till slut någon vän.

Det är glädje på jorden rätt mången gång,
Allenast vi fatta den rätt;
Och lifvet härnere är endast en sång,
Fast ibland efter mollskalans sätt.

Det är glädje, när majsolens öga ser
Med sin ljusbild på grönskande fält;
Det är glädje, när midsommarsolen ser ner
På lundarnes löfviga tält.

Det är glädje, när höstsolens mognande blick
Skådar hän öfver tegarnes guld;
Och åkern för omsorger, hvilken den fick,
Betalar åt odlarn sin skuld.

Det är glädje också under vinterns dag,
Blott en brasa på härden der är,
Och visthuset eger ett samladt förlag,
Som man icke för dagen förtär.

Det är glädje vid hela vårt lefnadslopp:
Det är glädje i barndomens da’r,
Då i hjertat uppspirar det grönskande hopp,
Ur det frö, som från Eden är qvar.

Det är glädje när ungdomens sorglösa tid
Flyter fram som i ängen en bäck,
Der kärlekens näktergal sjunger bredvid
I den rosendoft spridande häck.

Det är glädje när mannen skall pröfva sin kraft
Och verka för sig och sitt hus,
Och pannan är fuktig af svettens saft
Så länge som dagen är ljus.

Det är glädje när makan delar hans nöd
Och dubbel gör hvarje hans fröjd;
Han gläds med henne att skifta sitt bröd,
Medan bönen gör själen förnöjd.

Det är glädje när som der blomstrande står
Af barn och af barnbarn en flock,
Som ser med vördnad alltmer med hvart år
På den gamles besnöade lock.

Det är glädje när lågan på hjertats härd
Icke slocknar i årens köld,
Utan brinner och värmer beständigt närd,
Och är emot åldren en sköld.

Det är glädje när vettets visthus är fullt,
Icke hjernans kammar blir tömd,
När tankens ljus lyser mildt och huldt,
Icke minnets lexa blir glömd.

Det är glädje när dagen lider till qväll,
Och trötta lemmar få ro
I grafvens dunkla och tysta tjell,
Och anden hos Gud får bo.

Claës Johan Ljungström.

Marknaden i Nishnij-Nowgorod.

Nishnij-Nowgorod är ett af de rikaste guvernementerna
i Ryssland och förser de sydliga provinserna med spanmål,
lin, hampa, läder, stål- och jernvaror, glas, arbetadt virke,
kläder o. s. v. Hufvudstaden af samma namn ligger för handel
särdeles gynnsamt vid Okas utflöde i Wolga, och trafiken
på kajerna lemnar det vältaligaste beviset på innevånarnes
företagsamhet. Den berömda marknaden, som här hålles från
medlet af Augusti till medlet af September, är föreningspunkten
för affärerna mellan östra Ryssland, Sibirien och norra
Kina. Låtom oss göra en liten utflygt genom marknadshvimlet!
Der finnas de mångfaldigaste och egendomligaste drägter, der
se vi tatarer, långskäggiga armenier, brokiga tsherkesser,
allvarsamma perser, kineser, gammal-ryssar från alla rikets
provinser, judar etc., och besöker man på aftonen de offentliga
lokalerna, felas naturligtvis icke de obligata gästerna från “das
grosse Vaterland“, tyrolersångare, äkta och oäkta, harpspelerskor
samt mera sådant. Med dessa täfla zigenarband i
tillbästagifvande af musikaliskt-pantomimiska föreställningar, och
mellan alla dessa “schene Rariteten“ klinga de melankoliska
ryska folksångerna, samt erinra oss om, att vi icke befinna oss i
en konsertsal, utan i en rysk handelsstad, der tillfälliga excesser
på fläcken föranleda till bekantskap med kosacker och knutpiska.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1864/0155.html

		Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 151 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|