Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 1864 - En nyttig roffågel - Glädjens Ängel af Claës Joh. Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de oftast förekommande och nyttigaste arterna af de
mest förföljda slägtena. Så t. ex. den fågel, vår
bild framställer, Ormvråken, hvilken dagligen utrotar
en stor mängd råttor, ja insekter. Som svampar,
så ymnigt visa sig råttorne understundom i skog och
fält, ty deras fortplantning är otroligt hastig, men
samtidigt infinna sig också deras naturliga fiender,
roffåglarne och andra vedersakare, hvilka inom kort
anställa ett tillintetgörande blodbad.
Tager man i betraktande, att Ormvråken (Falco buteo),
den i första linien nyttigaste roffågeln,
ofta på hösten infinner sig i flockar om 50-100
stycken, fördelar sig på fälten samt under denna
årstid nästan uteslutande lefver af råttor, kan man
göra sig ett ungefärligt begrepp om de förödelser,
denne fågel, som dagligen behöfver tolf råttor till
sitt uppehälle, anställer på skadedjuren. Må än hans
storlek ingifva aktning, hans uppsyn vara bister,
hans långa klor och svaga, krokiga näbb sylhvassa –
naturen gaf honom dessa vapen till nyttiga ändamål
– sn förblifver han icke desto mindre en oskyldig
varelse hvilken förer ett behagligt, kontemplativt
lif, det vår skyddsling på vackra soliga dagar söker
ytterligare förljufva genom tornhöga kretsar i den
blå ethern, utan märkligt vingslag, under det hans
skallande "giä, giä" alls icke förorsakar någon
särdeles uppståndelse på hönsgården eller bland
hararne och andra djur, hvilka måhända i början
misstogo sig på gestalten, men snart lugnt återtaga
sina husliga förrättningar. Äfven i skogen hyser
man ingen fruktan för honom. Uppstår der tvist,
gäller det endast besittningen af nästplatserna,
hvarvid i synnerhet korparne deltaga. Fullt af raseri,
störtar det svarta paret sig på inkräktaren, hvilken
knappt förmår skydda sig mot dess vrede och i stora
båglinier söker värja sig från anfallet. Ändtligen
efter en hel mängd offensivstötar från korparnes
sida, öfverlemnar den besegrade ormvråken fältet
åt fienden, hvilken han från och med nu respekterar
så mycket som möjligt. Af hans godmodighet begagnar
nötskrikan sig, för att spela honom ett puts. Med
dennas läraktighet, har det varit lätt att efterhärma
vråkens rop. Skriker han derföre, svarar nötskrikan
med en så fulländad säkerhet, att den narrade flyger fram,
men mottages vid sitt värdiga uppträdande af den andre
med uppspärrade fjädrar, tillkännagifvande glädje
öfver det lyckade putset. Man märker häraf, att tama
så väl som vilda djur ha reda på en del af hans,
den ofarliges, lefnadssätt och detta skulle vara
ytterligare en vink till hans skonande.
Hvartill skulle en särskild beskrifning öfver hans
kropp och fjädrar tjena, då hvar och en känner honom
och hans favoritplatser; det är nog att anmärka,
det han bör sparas så väl för den simpla mordlusten
som matlusten. Mången skall draga på munnen vid denna
sednaste anmärkning, men sydskåningarne veta, att
"man kan koka mat" på denne polismästares lekamen. I
Skanör och i synnerhet i Falsterbo fångas årligen
en stor mängd af dessa hökar. I Oktober månad, då de
flytta öfver Skåne emot sydligare länder, uppehålla
de sig längre eller kortare tid på denna yttersta
landtudde, för att invänta passande vestlig vind
för öfverfarten. De samlas då oftast i stort antal
och sätta sig om nätterna i träden, mest pilträd,
som finnas i nämnde städer. Om aftonen, sedan det
blifvit mörkt, gå två karlar ut på fångst, den ene
försedd med en säck, den andre med en kort påk. Deri
sednare klifver tyst upp i trädet, der han skymtar att
fåglar sitta; den förre stannar på marken. Då den som
klifver, kommit så långt, att han kan räcka en fågel,
griper han honom med venstra handen och med den högra
vrider han halsen omkring på honom eller gifver honom
af påken ett slag på hufvudet, samt kastar honom
derpå ned, då den andre, som är på marken, upptager
och stoppar honom i säcken. På detta sätt kunna två
personer under en afton fånga 30-40 stycken. Af de
sålunda fångade fåglarne kokas eller stekes en del
färska, och sägas vara ganska välsmakande, eller
ock kokas soppa på dem; större delen insaltas, hela
fjerdingar fulla, och användas till vinterföda.
Men vi bedja ännu en gång, att man ej för ringa
vinnings skull låter ett djur, så nyttigt och så
oförargligt, vidare förföljas!
Glädjens Ängel. |
| Af Claës Joh. Ljungström. |
Redan uti tidens första stunder Och när menskan föll, och drefs ur Eden Det var Sången, som så kom till jorden, Sången så är med hvart menskan vänder Ner i schakten, der man malmen bryter, Ynglingen, som går mot lifvets höjder, Mannen vandrar framåt på sin bana, Gubben, trött af långa lefnadsfärden, |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
