Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1864 - De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne (Forts. fr. sid. 184) - Guldfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna eldens vigt och allmänna nytta gaf naturligtvis
anledning till försök att upptäcka sådana medel,
hvarigenom man under hvarje omständighet kunde
förskaffa sig densamma. I den allra äldsta tiden,
då man icke förstod sig på att efter behag uppgöra
eld, gömde man den naturliga, erhållen genom blixtens
tillhjelp eller från vulkaner, i det man fortfarande
underhöll densamma; de religiösa bruken hos många
folkslag, hvilka ha afseende på "heliga eldar"
och deras omsorgsfulla, af särskilda prester och
prestinnor öfvervakade vård, bevisar oss ännu i dag,
med hvilka tacksamma känslor man i de gamla hjelplösa
tiderna vördade den naturliga kraften.
Det finnes visserligen åtskilliga värmealstrande
krafter, men till deras kännedom och användande ha
vi först småningom hunnit. För urinnevånarne stod
blott en väg öppen och denna ha de alla på samma sätt
beträdt. Det första och ursprungligaste elddonet,
sådant det ännu brukas på Söderhafsöarne, hos
sydafrikanska folk, icke mindre än hos indianer och
grönländare, var ett sådant, der gnidningen utgjorde
den verkande principen. Det har nästan öfverallt
samma form och består af en kloss eller bräda af lätt,
mjukt trä, hvilken på ytan är försedd med ett antal
halfrunda hål, samt af en längre vid pass tums tjock
käpp af hårdt trä. Hålen i det förstnämnda trästycket
fyllas, om eld skall uppgöras, med ett lättändt sköre af
förmultnadt trä eller dylikt och den hårda träkäppen
instickes med sin nedre, något tillspetsade ända i
sköret eller fnösket; hela apparaten ställes på
marken, så att den kan fasthållas med fötterna,
hvarefter käppen så hastigt som möjligt sättes i
rörelse, ungefär som en visp eller ännu bättre genom
upp- och neddragande af ett vid en båge spändt samt
omkring käppen kringviradt snöre.
Derigenom uppkommer hetta i sköret, stegrande sig
till glimning, hvarefter torrt gräs begagnas för
sjelfva antändningen.
Medan den alldeles rå menniskan förtär allt, hvad
som kommer i hennes väg och endast hungern påminner
henne om måltidstimmarne, finna vi hos herde-
och jägarfolken bestående rätter och bestämda
måltider. Elden begagnas i vidsträcktare mån för
tillredning af näringsmedlen, och icke allenast lågan
utan sjelfva röken, hvars konserverande kraft man
iakttagit och hvilken erbjuder ett förträffligt medel
att genom förvarande af öfverflödet göra perioder
af brist mindre kännbara. Fisk och kött rökas hos
tunguserna; nordamerikanska indianerna torka köttet
af vildbrådet och bison-oxen, hvaraf sedan tillredes
"pemmikan", på så sätt att det torkade köttet
stampas och blandas med björnister eller annan talg,
bildande detta ett näringsmedel, hvilket isynnerhet
under vintern är mycket ändamålsenligt. Omvändt låta
grönländarne köttet frysa och det halft genomfrusna,
ofta halft förruttnade skälspäcket förtäras af dem med
en utmärkt aptit. Till och med första principerna af
renlighet iakttagas vanligen ej. Fingrarne tjenstgöra
som gafflar, och om grönländaren rätt höfligt vill
undfägna en resande, slickar han först bort blodet
och orenligheten, som satt
sig på köttstycket i kitteln, anseende värden det
för en grof förseelse, mot goda tonen, om man icke
vill emottaga det sålunda höfligt erbjudna.
Lappar och tunguser koka köttet till en del i
salt vatten, och tillsatsen af rötter samt starkt
luktande örter förråder en vidare fullkomning af
kokkonsten. Utom saltvattnet användes stensalt, der
sådant finnes, till förvarande af kött; dock är det
alltid närmast de norrut boende menniskostammarne,
hvilka på ett dylikt sätt sörja för framtiden. Der
besittningen af större hjordar förekommer,
utvecklar sig snart beredningen af smör och
ost. Lapparne låta renarnes
mjölk frysa i stora kärl och betjena
sig af de uppbrutna styckena som mynt.
 |
| Dadelpalmen. Fig. 5. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
