Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 239 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. 1864 - Ett besök i Rio de Janeiro - Paradisfåglarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de efter behag kunna använda, och många sammanspara
sig en rätt artig summa. Om söndagarne gå de snyggt
klädda, bivista tjurfäktningar eller andra skådespel
och dansar, hvarvid de svarta sköna infinna sig i
mängd, för att beundras af sina tillbedjare. Negrerna,
man måste upprepa det, känna sig ganska lyckliga
samt äro lustiga och muntra; klimatet behagar dem,
och de ha god föda fullt upp, medan deras herrar
äro efterlåtna och tröga. Slafven kan utan allt för
stor ansträngning förvärfva sig så mycket, att det
blifver honom möjligt att friköpa sig. Då och då
förekommer väl ett oroligt uppträde, men så träffas
den eller de skyldige af ett svårt straff. Man drager
en mask öfver ansigtet, lägger handklåfvar på dem
och rätt ofta ett halsjern. Bestraffning med piska
är icke allmänt bruklig och detta slags tukt endast
då sträng, när det handlar om starka förbrytelser af
mycket motspänstiga samt hårdnackade personer.

Negrinnor i Rio.

Sprättar i Rio.

I negrernas lif och verksamhet inträffar alldeles
egendomliga fall. En engelsman ägde en svart köksa,
som beredde honom mycken förtret. Hon var hårdnackad,
motsträfvig och af ett retsamt lynne. Hennes herre
skickade henne bort ur huset, och sedan dess håller
hon en restauration vid Dom Pedro-jernvägen.

Denna svarta hade erhållit binamnet Frihet och är ett
afrikanskt praktexemplar, smärt och kraftigt vuxen,
med vacker staty och välformade lemmar. Dertill har
hon ingen trubbnäsa och inga uppsvällda läppar, utan
negertypen visar sig endast svagt i hennes drag. Hon
är från Aschanti-landet och berättade oss, att hon
vore en "prinsessa" samt hade blifvit röfvad af en
fiendtlig höfding och försåld till en slafhandlare,
af hvilken hon fördes till Brasilien, då hon knappt
var femton år gammal.

Frihets-damen berättade gerna om den kungliga
hofhållningens i Aschanti-landets herrlighet och
prakt; det kejserliga
palatset och hela hofstaten i Rio vore ett ingenting
deremot. Vi behandlade denna negrinna med förekommande
artighet, och derföre var hon mycket meddelsam emot
oss; träffade henne emellertid en tillrättavisning
eller tadel, svällde näsborrarne och hon blef ond. Hon
gick i katolska kyrkan och följde med dess ceremonier,
men icke förty satte hon högt värde på sin afrikanska
fetisch, den hon aldrig lade ifrån sig. Mången gång
inbjöd hon ett antal negrer, hvilka på aftnarne slogo
sig ned kring elden, och då berättade hon dem på sitt
modersmål allehanda om det gamla hemmet, hvartill
ganska ofta kommo krigssånger.

Å nästföljande sida hafva vi intagit en utsigt af
hamnen vid Rio med Orgelberget. Till venster ligger
det förut omnämnda berget "Sockertoppen" och bakom
detta Botafogo-bugten, hvars stränder äro beklädda med
utmärkt vacker skog. Genom den framspringande spetsen
af S:t Joao och den lilla låga men befästade ön Lago
hopklämmes farleden till endast 4,000 fot; men bakom
den sammanträngda passagen öfverskådar man ännu hela
den herrliga taflan. Bakom Botafogo höjer sig landet
vågformigt, är tätt bevuxet och bebygdt med spridda
sommarvillor. På bergsudden Maria de Gloria står en
prydlig kyrka, och der bakom, alltid till venster,
ligger
Rio de Janeiro med sina kaserner, kloster, kyrkor och
torn. I medelpunkten af vår illustration höjer sig
ön Villegagnon med dess befästningar och den större
ön Gobernador ur den blå hafsspegeln, under det att
man till höger öfverblickar hela kusten till hafvet,
från Praia grande till bergsudden S:t Cruz med dess
fästningsverk. Bakgrunden bildas af Orgelbergets
barrskog, som teckningen angifver. Så företer
sig hafsviken och Rio Janeiros hamn till en den
skönaste anblick man kan tänka sig, under en herrlig
solbelysning, då de mångfaldiga hvarandra korsande
ång- och segelfartyg gifva taflan ett intressant och
brokigt lif.

Paradisfåglarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>