- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
248

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. 1864 - Rosersberg af Th.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskildt fästa minnen länge sedan blifvit
utplånade. Dock vet sägnen att omtala ännu en af
de fordna ägarne till Norsaborg, Botolf, hvars namn
ännu bibehålles i benämningen på berget Botolfsberg,
och efter hvilken Skarfven fordom skall hafva blifvit
kallad Botolfs Vik. Norsaborg kom sedan i slägten
Tre Rosors ägo, och hälften deraf var i början
af 1500:talet stamgodset för denna ätt, af hvars
medlemmar Thure Jönsson och hans son, Göran Domprost,
gjort sig mindre fördelaktigt kända i Gustaf Wasas
historia, medan Görans bror, Johan Thuresson, till
belöning för sin trohet emot fädernesland och konung,
af konung Erik upphöjdes till greflig värdighet. Frän
ätten Tre Rosor gick denna hälft af Norsaborg eller
Norsa genom arf öfver till ätten Oxenstjerna, i hvars
ägo äfven den andra hälften kom år 1620. Denna hälft,
hvilken förut varit klosterhemman och som sådant
blifvit indraget till kronan, donerades år 1565 af
konung Erik till Nils Olofsson och blef af dennes
dotterson, Erik Halfvarsson Ekorn, och hans hustru
Ingeborg Tott, ofvannämnda år mot Thorsättra utbytt
till riksrådet Gabriel Oxenstjerna, densamme, som
genom sitt i dopet erhållna namn bevarades vid lif
och icke kunde åtkommas af den onda ande, hvilken,
enligt en annan sägen, utblåste lifsljuset för de
på Mörby slott födda barnen af Oxenstjerneätten
genast efter det de kommit till verlden. Gabriel
Oxenstjerna gaf Norsa gård det namn, som den ännu bär,
eller Rosersberg, sannolikt till minne af de fordna
ägarne, och flyttade mangården till det ställe, der
den nu befinnes. Godset blef sedan under loppet af
sjuttonde århundradet pantförskrifvet åt en grefvinna
de la Gardie, som lemnade det i arf till kongliga
rådet grefve J. Gabriel Stenbock; men från honom
återlöstes godset år 1682 af kongliga rådet grefve
Bengt Oxenstjerna, som förskönade både byggnader
och trädgårdar. I slutet af århundradet, år 1694,
skadades slottet genom en
eldsvåda, vid hvilken en del af den då här befintliga
taflesamlingen skall hafva blifvit förstörd. Efter
grefve Bengts död kom Rosersberg ur slägten
och tillhörde sedan flera ägare af olika ätter,
riksrådet grefve Creutz, riksrådet grefve de la
Gardies enka, född grefvinna Lilje, slutligen konung
Fredriks bekante gunstling, presidenten baron Erland
Broman. Denne föreslog år 1757 att få mot Löfstaholm
till kungsgård utbyta Rosersberg med underlydande
hemman, och detta förslag blef fem år efter Bromans
död verkstäldt enligt beslut af ständerna, som år
1762 gillades af konungen. Det sålunda till kungsgård
förvandlade Rosersberg skänktes nu af ständerna till
då varande hertigen af Södermanland, sedermera konung
Carl XIII, hvilken under sin lifstid gerna vistades på
Rosersberg och synnerligen förskönade både byggnaden,
trädgården och parken. Då Carl XIII dog, 1818,
testamenterades godset till konung Carl Johan, dock
med det förbehåll, att enkedrottning Hedvig Elisabeth
Charlotta skulle disponera det under sin lifstid. Hon
dog, som bekant, redan i Juni samma år, då Carl
Johan trädde i full besittning af Rosersberg, der
han ofta vistades, och hvilket han synnerligen
förskönade. Hans efterlemnade gemål, drottning
Desideria, uppehöll sig ofta derstädes. I sednare
tider har kongl, familjen sällan uppehållit sig på
Rosersberg.

Rosersbergs slott. (Efter Dahlbergs Suecia ant.)
Rosersbergs slott. (Efter Dahlbergs Suecia ant.)


Rosersbergs slott är en anspråkslös, men vacker
byggnad, med vackra salar och rum, prydda med
alster af målare- och bildhuggarekonsterna. Uti den
s. k. amiral-salen finnes en samling medaljonger
och porträtter af alla dem, som under Carl XIII:s
tid haft något högre befäl vid flottorna, och i
det dertill stötande rummet flera bataljmålningar
m. m. I trädgården står en kolossal Mars pacificus,
huggen i marmor af Byström.                        Th.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free