Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1864 - Axevalla af Th. - Ett stycke Septembervy från Skåne af Afze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
län åt hertig Peder Porse af Halland såsom pant
för ett penningelån, hvilket Erik Glipping undfått
af hertigen, men hvilket, enligt fredsvilkoren,
konung Magnus skulle betala. Det var nu som Magnus,
sin slughet oaktadt, lät öfverlista sig af den ännu
slugare Hallandshertigen, som bjöd honom till gästabud
på Axevall, men då han ämnade afresa förklarade honom
för sin fånge, i händelse han icke genast betalade
skulden. Magnus måste då lösa sig med Lödöse slott och
län och återvann på detta sätt sin frihet. Det ser
ut, som skulle under härjningarne i Westergötland
Axevalla slott hafva i sin helhet eller delvis
blifvit förstördt, ty då det härnäst förekommer i
historien, heter det Axevalla nya slott och tillfaller
(1315), genom ett byte mellan hertigarne Erik och
Waldemar, den förre af dessa. Emellertid ser det ut,
som skulle det sednare ändock hafva tillhört den
mäktiga Porse-ätten, ty Magnus II tog det 1327 från
hertig Knut Porse. Under de oroliga tiderna torde
slottet hafva helt och hållet förfallit, emedan
rikets ständer år 1362 beslöto, att det skulle åter
iståndsättas såsom en nödvändig gränsfästning mot
danskarne. Sedan förekommer slottet åter under kriget
emellan Margaretha och Albrecht, hvars höfvidsman,
Svante Skåning, år 1389 måste uppgifva Axevall åt
drottningen, som der stundom vistades och derifrån
utfärdade skrifvelser. Under Margarethas och Erik
XIII:s tid innehades slottet af kungliga fogdar och
försvarades af dessa med tapperhet emot Engelbrecht
och hans skaror. Den store folkhöfdingen räknade
visserligen på Axevalla Hed sin här till hundratusen
man och belägrade med dem slottet 1434 samt
uppfordrade dåvarande fogden, Anders Nilsson, att
godvilligt lemna slottet i hans händer; men Anders
var trogen sin konung, beredde sig till motvärn och
lät afbränna den utanför slottet belägna förborgen,
på det denna ej skulle hindra försvaret. Inseende,
att belägringen skulle bli alltför långvarig,
anförtrodde Engelbrecht densamma åt Erik Puke
och drog med den öfriga hären ut på ytterligare
härnadståg mot de bondplågande fogdarne. Puke kunde
ingenting uträtta mot den fasta borgen, och år
1436 stod Engelbrecht återigen utanför Axevall, men
insjuknade sjelf och måste äfven denna gång afstå
från belägringen. Slottet, som då hade en dansk,
vid namn Folke, till höfvidsman, gaf sig emellertid
vid slutet af samma år åt Carl Knutsson. Sedan denne
blifvit konung satte han till höfding på det starka
Axevall Thure Thureson Bjelke, en af de talrika
förrädare, som alltjemt lurade på utväg att göra
honom skada och inkalla en dansk konung. Thord Bonde,
konung Carls frände och trognaste man, upptäckte
herr Thures stämplingar och beslöt att gripa
förrädaren på hans fasta borg. Med tretio svenner
red herr Thord skyndsamligast från det af honom nyss
eröfrade Lödösehus och kom fram till Axevall sent på
aftonen, just då herr Thure ämnade sätta sig till
bords. Han hade med sig blott två af sina svenner;
de öfriga dolde sig och redo två och två i sender
fram till slottet, der de utan misstankar insläpptes
och infördes i salen. När denna sålunda fylldes med
beväpnade, anade herr Thure oråd; men nu verkställde
Thord Bonde sitt uppsåt, grep förrädaren om halsen
och lät föra honom till Warnhem. Thord Bonde blef
nu höfvidsman öfver Axevall och hela Westergötland;
men Thure Thureson, som flytt ifrån Warnhem, ehuru
han vid heder och ära lofvat Thord Bonde att stanna
qvar der, begaf sig till Jönköping och Rumlaborg
samt flydde vid Thord Bondes annalkande derifrån till
konung Christian.
Ännu någon tid stod Axevalls slott, alltjemt
omtvistadt emellan Svenskar och Danskar, i hvilkas
händer det kom genom förräderi år 1468, året efter
Carl Knutsons tredje tillträde till konungadömet
i Sverige. Konung Carl utsände visserligen en
här, för att återtaga det; men konung Christian
undsatte slottet så kraftigt, att det icke kunde
tagas. Ifrån det gamla fogdenästet härjade danskarne
hela Westergötland; men nu var den gamla borgens
sista timma slagen. Vid Persmessotiden 1469 samlade
"en ärlig och frisinnad man", Otte Thorbjörnsson,
Westergötlands allmoge till ett befrielsetåg mot
Axevall. En oräknelig menniskomängd hvimlade kring
slottet, så att besättningen icke vågade sig utom
murarne. Bönderna uppstaplade nu bränsle rundt omkring
slottet, och sägnen berättar, att när Axevalla slott
förstördes, blefvo alla Danskarne innebrända. Slottet
nedbröts derefter intill jorden. Andra uppgifva dock,
att det skall hafva blifvit återstäldt efter denna
förstörelse, men nedbrutet redan 1471 i Sten Sture
den Äldres dagar. Sedan den tiden uppbyggdes Axevalla
slott aldrig.
I trakten kring Axevall förekomma talrika lemningar
efter till detsamma hörande skansar och vallar. Till
slottet ledde en stenlagd väg öfver ett träsk,
som fordom sannolikt var vattenrikare än nu. Th.
Ett stycke Septembervy från Skåne. |
Ah, hvilken luft! en veritabel nektar, – Trakten är vackrast nu, uti mitt tycke, Gulnande säd och gullgul, redan slagen, Märk huru ån sig smyger ner i dalen, Snöhvita kyrkor skymta mellan träden, Qvällsol alltren! – det skyar opp i öster, |
Afze. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>