- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
260

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1864 - Axevalla af Th. - Verlden i hemmet. En liten upptäcktsresa med de unga i familjen - Ättestupa vid Häkleklint

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hafsmusslans skal lemnade äfven den vackra
perlemorn, hvilken som knapp, nyckelhake, knifskaft
etc. genom sitt brokiga färgskimmer ådrager sig vår
uppmärksamhet. Hafvet framspolar bernstenen och den
grå ambran, hvilka båda begagnas som rökmedel, det
förra derjemte till mångfaldiga prydnader.

Från jordens högsta berg, Himalaya, härstammar deremot
mysk och den doftande nardus. Det mjuka ejderdunet,
som gör kudden så svällande, insamlades af våghalsiga
fiskare måhända med lifsfara på Färöarnes klippor
eller Islands vilda skär. I samma ogästvänliga, kalla
trakter jagade sjömännen hvalfisken, för att utom
tranen förskaffa sig de border, hvilka i egenskap af
så kalladt fiskben af fruntimmerna användes för så
många ändamål.

Sköldpaddorna lemnade sköldpadd till kammar och
boskapen för samma ändamål sina horn. Ishafvets
hvalross samt det varma Asiens och Afrikas
elefant dödas under farliga jagter för elfenbenets
skull. Pianospelaren, som på sitt
instrument föredrager kompositörernas herrliga
melodier, tänker icke på, att hans fingrar
omvexlande glida öfver ebenholz – och hvalross- eller
elefanttänder. Äfven ben af större djur finna
mångahanda användning.

Sannerligen, om barnet i sin kammare grundligen vill
finna sig till rätta och icke tröttnar vid att fråga:
hvarifrån kommer det här? hvaraf och på hvad sätt
göres det och det? kan det redan derigenom erhålla en
viss praktisk öfverblick af hela jordklotets naturlif
samt en aning om, att i våra dagar tusentals trådar
sammanbinda de aflägsnaste folkslag med hvarandra. Det
lär sig inse, att boningsrummet omfattar en verld i
smått. De talismaner och trollmedel, hvilka vanligen
smycka boningarne hos rå folkslag och förmenas
skydda mot onda andar, hafva försvunnit utur våra
rum, mistelqvisten hänger icke mera i taket, inget
undergörande tecken finnes på dörren – men i stället
ha lärorika böcker och instrumenter af hvarjehanda
slag här och der fått sin plats, för att upplysa
anden och fröjda hjertat.

*



Axevalla slottsruiner.  (Se sid. 257.)
Axevalla slottsruiner. (Se sid. 257.)


*


Ättestupa vid Häkleklint.



Nordens gamla folk, som i kämpalifvet såg sin högsta
kallelse och derföre fruktade ålderdomen, som bräckte
de kroppsliga krafterna, tyckte sig äga rätt att
afklippa lifstråden, när de behagade, heldre än att dö
en föraktlig strådöd.

Då en åldrig man besöktes af dödens förebud, som vid
årens annalkande sällan uteblifva, samlade han de sina
och förkunnade dem sitt beslut, att gå till Odin. De
följde honom upp på ett högt och brant berg, på hvars
spets ett offer åt Gudarne anställdes, under hvars
förrättande han satt, omgifven af hvad som var honom
kärast i lifvet, hustru och barn, svärd och öfriga
vapen. När offret var slutadt, tog han ett högtidligt
afsked af sina anhöriga, begaf sig till brådjupets
kant och störtade sig utföre. Nu skyndade hans slägtingar
ned till bergets fot, upptogo hans krossade
lekamen, tvådde den i en vigd brunn och anförtrodde
den sedan åt bålets lågor, eller nedsatte den i hög,
efter de olika begrafningssätt, som voro brukliga
på särskilda tider. Merendels begrofs eller brändes
han likväl i ättestupans grannskap, och en sten
restes öfver hans aska. Ingen veklig gråt oskärade
den bortgångne hjeltens minne. Man gladde sig åt, att
han nu var lycklig hos gudarne, och sorgen innestängde
sig i hjertats tysta helgedom.


Den ättestupa vi här i bild framställt, är den
s. k. Häklan eller Häkleklint vid södra ändan af
Halleberg, eller emellan detta berg och Hunneberg i
Tunhems socken och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:58:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1864/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free