Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. 1864
- De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne (Forts. fr. sid. 269)
- Studier vid vägen V. af Lothar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsirade med brokiga mönster, hvilka på ett
egendomligt sätt arbetas in i filten. Det inre har
också en bestämd anordning, den man helt och hållet
saknar hos de folk, hvilka stå på en lägre kulturgrad;
eldstaden befinnes gent emot ingången, framför värdens
lägerställe, och detta är öfverdraget med tjocka
filttäcken samt bolstrar af saffian, hvarjemte det
är försedt med kuddar af fint juchtläder, fyllda
med ull och fjäder. Stundom är äfven tältbottnen
belagd med täcken eller mattor, och eldstaden, den
plats der kokningen förrättas, inrymmes då i ett
särskildt tält. I dess ställe tjenar till boningens
uppvärmande ett kolbäcken. Kistor och juchtsäckar
i hvilka ägodelarne förvaras, hafva sitt bestämda
rum. Till venster är hedersplatsen jemte lägerstället
för gästerna, och här finner man ofta konstnärligt
arbetade skinn- och ylletäcken, förhängen af siden
eller dyrbara mattor – men på samma gång, som
oskiljaktiga följeslagare, förskämd luft och störst
möjliga osnygghet.
 |
| Goldi-boning i Sibiriska stepperna. |
Goldi-boningarne i de sibiriska stepperna
äro redan solidare tillkomna. För att emotstå
väderlekens skiften, är yttre sidan öfverdragen med
ett tjockt lager halmmattor, den inre deremot
utstofferad med finare täcken och flätverk. De hafva
åtskilliga afdelningar, hvilka stundom äro helt och
hållet skiljda från hvarandra samt hafva särskilda
utgångar. Sådane boningar förblifva länge qvarstående
och bilda genom deras solidare byggnadssätt i viss
mån en öfvergång till
Fasta boningar. Sådane, genom hvilka en familjs
vistelse anknyter sig till ett bestämdt ställe,
uppstodo af tvännehanda orsaker. Ena gången byggde man
fasta boningar der, hvarest naturen på och omkring en
plats frambringade alla lifvets behof, andra gången
på orter, der den flyttbara
boningen icke förmådde motstå väderlekens inflytelser
eller hvarest fiendtliga anfall från grannfolken voro
att befara. Boningarne förvandlades derigenom till
fästningar. Svårt tillgängliga ställen, grottor,
klyftor och klippor finner man på Nya Seeland
redan genom konst befästade, för att under de ofta
förefallande krigen emot andra stammar tjena som
tillflyktsorter.
Men dessutom befästa nyseeländarne
sina boningar derigenom att de gruppera dem till
byar, omgifna med pallisader, hvarjemte de särskilda
hyddorna förses med bjelkar och gallerverk, de der
försvåra ingången.
En egendomlig art af befästning och sannolikt
den äldsta, hvilken tillgreps af de rå folkslagen,
består deruti, att ingången icke anbringades nere vid
marken, utan högre upp, så att man för att komma in
i bostaden, måste begagna sig af stegar eller lätt
undanskaffade plankor. Der boningsställets naturliga
beskaffenhet så tillstadde, uppfördes boningarne
öfver vattenspegeln, hvarigenom onekligen den störst
möjliga säkerhet, framför allt mot rofdjurens angrepp,
ernåddes. På detta sätt uppstodo pålbyggnader, af
hvilka vi äfven i Europa
anträffa lemningar, såsom i Schweitzersjöarne
och de irländska crannogs. I många tropiska
länder är hyddornas uppförande på ett luftigt
pålverk nödvändigt till följe af markens fuktiga,
feberalstrande utdunstning. Hos infödingarne på
Otaheiti bestå hyddornas sidoväggar af flätverk, som
omsluter ingången; de kunna, allt efter väderlekens
beskaffenhet, tagas bort eller sättas upp; taket är
täckt med blad och golfvet belagdt med mattor. Stundom
finnes i golfvet anbringad ett slags fallucka,
genom hvilken smuts och affall från det inre får
taga sin väg. Likadana boningar finner man på
Mendozas-, Vänskaps-, Sällskaps- och Radaksöarne,
m. fl. (Forts.)
*
Studier vid vägen. |
| V. |
| Ett lyckadt val. |
| Vårt lif är en väg. |
Assessor Futtenfelt tycker om att bo väl; han
älskar beqvämlighet och har breda trappor samt väl
stoppade möbler. Han älskar att, som man säger,
"smörja kråset", älskar vildt, gåslefvers-pastejer,
fina tårtor och andra läckerheter. Han älskar
att synas som en "gentleman" och köper sig hvarje
år en ny klädning och dito hatt, allt af modernaste
slag. Men han älskar också någonting annat, han älskar
penningen med lif och själ, ja, högre än allting
annat utom – sig sjelf. Med tillfredsställandet
af alla sina nobla tycken förstår han att förena
den klokaste hushållsaktighet. Som ungkarl spisade
han middag på den läckraste restauration i staden,
betalade pr månad, men åt på biljett, på det han icke
skulle nödgas betala då han blef bortbjuden, hvilket
skulle blifvit honom till evinnerlig grämelse. Vid en
bjudning klarnade hans ansigte, han strök sig öfver
magen under det det klingade för hans själs öra:
Kostar ingenting, kostar ingenting! Sin uppassning
lät han bestridas af en gammal madam, till hvilken
han med egen hand utvägde kaffebönorna och räknade
tébladen, hvilka till gifven dag måste räcka.
Sockret hade han under eget lås och nyckel i
sin chiffonnier och kaffe- och tébröden, afsedda
för gången, räknade han noga då madamen kom från
bagaren. En råtta fanns icke i hans ungkarlsrum, ty
den skulle icke kunnat lifnära sig. Med sin skräddare
hade han öfverenskommelse, att han vid aflemnandet
af den nya klädningen skulle återtaga den gamla,
i afräkning efter möjligaste högsta pris.
En gång (det var i hans ungkarlstid, han var då bara
häradshöfding) var hans lif i fara. Det var vid
ett attentat af hans vänner. En ung läkare af ett
särdeles friskt humör visste nämligen, att han om
aftnarne brukade skicka sin madam efter åtskilliga
läckerheter och goda saker, hvarmed han "smorde"
sig inom stängda dörrar. En gång då han sett henne
komma med en välrågad och väl öfvertäckt korg,
rapporterade han saken för ett par lika sinnade
bröder, hvilka tillsammans bestormade hans dörrar och
inrusade i rummet, der han sökte undanrödja spåren
af sitt förehafvande. I ifren dermed stoppade han en
glace-tårta inom sin nattrock, hvilken, försmältande
till vatten, genom en liten bäck, doftande af vanilj,
förrådde sitt tillhåll. "Genera dig icke, min bror",
sade en af de muntra gästerna. "Vi hålla till godo
med hvad huset har att bjuda."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0281.html
