Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. 1864
- Bomullen
- Ett patenteradt spöke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bär efter produktionsorten namn af cyprisk, smyrnsk, syrisk,
macedonisk och egyptisk. Af dessa arter är den från
Cypern den mest värderade. Bland de europeiska sorterna vilja
vi nämna den maltesiska, sicilianska, den neapolitanska och
den spanska. Den nordamerikanska bomullen kommer från
Georgien, Alabama, Tenessee, Karolina och Florida, och är
mycket eftersökt; den sydamerikanska från Guadeloupe,
nederländska och engelska besittningarne, Brasilien och
Westindien. Amerika är obestridligt till denna dag det land som
frambringar den största qvantiteten bomull. Förenta Staterna
levererade från 1849 till 1854, efter en ungefärlig beräkning,
2,731,980 balar årligen, och från 1854 till 1862
3,256,245 balar. År 1859 gick bomullsskörden upp till
4,675,770 balar. Ostindien producerar 3000 millioner
skålpund, och China ungefär lika mycket. Amerika har således
för det närvarande öfvervigten på sin sida. Försök hafva
blifvit gjorda att genom inhemska växter göra bomullen
umbärlig, men detta har städse misslyckats.
*
Ett patenteradt spöke. |
| Skizz ur Londoner-verlden. |
|
Hvad skall det blifva utaf våra amsagor, utaf de älskliga
féhistorierna och “busen“, med hvilka man vill skrämma
barn? Hvad skall det blifva utaf allt detta, när konsten att
skrämma blir så försvårad som i våra dagar är fallet? Medan
gamla gummor, ja till och med tänkande folk ännu tro på
möjligheten att kyrkogårdarne utlemna den döda publikens
spöken, äro tolfåriga pojkbytingar nog förmätne – åtminstone
i London – att förklara allt detta vara synvilla och optiska
reflexioner, det har ju professor Pepper, spökfabrikanten,
tydligt och klart utlagt för dem. Som en äkta Albions son,
begåfvad med den hans race egendomliga praktiska instinkten,
insåg han, att han med dylika lekar och effekter råkat på ett
lyckligt fält, som förträffligt läte realisera sig till kapitaler, och
så kom han, vid sina vidare experimenter, till andeciterandet
på naturlig väg, såsom på ett oförlikneligt och ännu jungfruligt
medel att göra shillingar och pound.
Emellertid skulle den första skådeplatsen för hans
andeverksamhet ej blifva hemorten London, utan Paris. Först sedan
han här på Châletets-platsen försatt hela, halfva och fjerdedels-verlden
i rysningar och förtjusning, ångade han öfver kanalen
tillbaka och uppsatte i fäderneslandet sin trollbod, för att der,
med sin under tiden betydligt förbättrade och tillökta
uppfinning, (egentligen en skicklig kombination af förra uppfinningar)
uppträda för en ännu större och liberalare publik.
I London, hvarest intet sträfvande, som visar någon
materiel framgång, kan dyka upp, utan att genast andra springa
kapp efter samma mål, uppstodo för vår andebesvärjare i andra
visa män fort medtäflare och alla möjliga konkurrens-spöken;
men Pepper tappade för sådane medspekulanter på skuggrikets
värdiga invånare ej modet. Snart hade han funnit hvad
som för det första uteslöt all konkurrens: han inlemnade en
ansökan om – patent, skämt åsido, om ett patent på sina
spöken, och den britiske justitiministern, den högärevördige
lordkanslern af England gaf vid kanslirättens högtidliga
sittning verkligen Peppers andar det stora patentsigillet. “Ett
patenteradt spöke!“ Tanken är sublim i sitt slag och ensamt
idéen var mäktig nog att göra den genialiske upphofsmannen
till ett fenomen af Londoner-verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0284.html
