Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 299 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1864 - Såpbubblan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillfällighet. Så länge bubblan är liten, saknar den färg; först
efterhand som den växer och dess fina hinna ytterligare
utspännes samt dervid aftager i tjocklek, framträda regnbågsfärgerna,
och sådant i desto högre grad, ju större bubblan är
och ju tunnare och svagare dess väggar blifva. Bubblan brister
just i det ögonblick, då den företer sin högsta färgprakt.

Äfven den lilla bubblan, som saknar färger, emedan dess
hinna är något tjockare, har blott en kort varaktighet, när
den öfverlemnas åt sig sjelf, ty afdunstningen från dess yta
förtunnar hastigt den fina hinnan; snart är den så tunn, att
den börjar spela i regnbågens färger, hvilkas styrka tilltager
allt efter som hinnans tjocklek aftager, och några ögonblick
sednare brister bubblan, just då den står i sin fulla glans;
skönhet och förgänglighet hålla äfven vid detta tillfälle jemna
steg med hvarandra.

Huru ofta ha vi icke som barn önskat att kunna förläna
såpbubblan en större varaktighet, för att desto längre få
tillfälle att glädja oss sjelfva och andra åt dess vackra form och
präktiga färger; men sällan lyckades det oss att bevara dem
en längre stund; blott en minut och den brister, i det den
tunna hinnan sammandrager sig till en droppe.

Det kan derför icke annat än intressera oss, att man
genom ganska enkla medel lyckats gifva såpbubblan en så
lång varaktighet, att till och med mycket stora bubblor
med lätthet kunna hålla sig 10-15 minuter, hvarigenom man
i all sköns ro kan följa utvecklingen af dess färgspel. Med
litet försigtighet och några små konstgrepp är det äfven
möjligt att gifva såpbubblor på några tums storlek en varaktighet
af 2-3 timmar.

Då det nämligen är afdunstningen från bubblans stora
yta, hvilken bildar orsaken till de vanliga såpbubblornas korta
varaktighet, i det deras hinna snabbt försvinner till en så
ringa tjocklek, att den förlorar den nödiga sammanhangskraften,
så ligger den tanken nära till hands att ersätta vattnet
genom en annan vätska, hvilken antingen icke eller blott
långsamt fördunstar. En sådan vätska känna vi under namn
af glycerin, ett tjockt sött fluidum, som mycket liknar sockersirup.
Genom att blanda såpvattnet med glycerin i riktig
proportion[1],
erhåller man en vätska, ur hvilken man med
samma lätthet, som af vanligt såpvatten, kan bilda bubblor;
men dessa nya såpbubblor äro långt varaktigare, än de sedan
gammalt bekanta, hvilket dels har sin orsak i, att den vätskhinna,
hvaraf de äro bildade, blott långsamt försvinner, och
dels härrör derifrån, att glycerinvätskan besitter en vida större
seghet än såpvattnet.

Skola vi ha riktig glädje af att betrakta dessa nya
bubblor, måste vi förse oss med några enkla redskap. Först
och främst göra vi oss af jern- eller messingstråd en liten
ring med tre ben och omkring 3 tums diameter, hvarefter vi
doppa densamma, hållande honom i ena benet, ned i
glycerinvätskan. När vi sedermera långsamt draga honom upp ur
vätskan, qvarstannar en nästan osynlig hinna, utspänd i
ringen. Derefter blåsa vi med kritpipan en bubbla på omkring
5 tums diameter, föra den försigtigt
öfver ringen med den fina hinnan och
låta bubblans nedersta punkt beröra
denna; bubblan och hinnan skola då
flyta tillsammans och på ringen
kommer bubblan att hvila fritt, sedan
den med en lätt rörelse blifvit lossad
från kritpipan. (Fig. 1.)

Fig 1.

I denna ställning är det lätt att
bevara bubblan 10-15 minuter, förutsatt
att glycerinvätskan är riktigt
tillblandad, och vi ha alltså god tid att
iakttaga, huru den ursprungligen färglösa
bubblan efterhand färgar sig starkare och starkare, till dess
ändtligen afdunstningen eller lufttrycket gör ett slut på dess
tillvaro.

Den nya vätskans företräde, framför det simpla såpvattnet,
visar sig först rätt, när vi gå ett steg vidare. Dess
större seghet tillåter oss nämligen, på ett lika lätt som
elegant sätt, att ombilda den klotformiga bubblan till andra
figurer, hvilka i skönhet icke stå tillbaka för denna. När vi
nämligen bringa kritpipan, efter att först hafva doppat den i
vätskan, i beröring med klotet, skall den häfta vid detta.

Fig 2.

Suga vi derefter ut luften ur bubblan, förminskas dess storlek;
i början förändrar den icke sin klotform, men när den
blifvit så liten, att ringen jemnt och nätt kan omsluta
densamma och vi ytterligare fortsätta utsugningen, då antager
den linsformen (fig. 2), hvilken
tillplattar sig mer och mer, tills den
omsider ånyo förvandlas i en enkel hinna.

Vilja vi frambringa andra former,
då få vi taga ännu en ring till hjelp,
dock måste denna vara försedd med
bygel och dithörande handtag. (Fig 3.)

Fig 3.

I båda dessa ringar tillvägabringa vi då först en fin
vätskhinna genom att doppa dem i glycerinvätskan, sätta derefter
kritpipan, hvilken likaledes blifvit
doppad deruti, i beröring med hinnan i
den nya ringen och blåsa en bubbla.
Denna skall då häfta fast vid ringen,
och när den erhållit en 4-5 tums
storlek, lösgöra vi pipan från bubblan,
genom att föra denna upp med ringen.
Bubblan skall då hänga fritt
under ringen. Föra vi nu långsamt
den bildade bubblan bort öfver hinnan
i den första ringen och beröra denna i närheten af ringen,
liksom under det första försöket, så skall bubblan äfven fästa
sig vid den nedersta ringen (fig. 4). Efter dessa förberedelser
kunna vi ändtligen skrida till ombildande af klotformen.
Den öfversta ringen, hvars skaft vi hålla i handen, lyfta vi
då långsamt upp, under det att den understa förblifver
stående; bubblan skall då till en början blifva aflång, men när
vi höjt handen något mera, ombildad till en cylinder (fig. 5).

Fig 4.

Fig 5.

Sidorna i denna cylinder äro räta linier, när vi
hålla de två ringarne midt öfver hvarandra, men
ändytorna bildas af två bågiga ytor, hvilka åter äro
delar af en klotyta, hvars diameter är cylindrens bubbla. Hålla vi ringen
nägra ögonblick i denna ställning eller fästa vi den
öfversta ringens skaft i något föremål, så att vi åter
ha fria händer, skola vi snart få se, huru cylindern
börjar att spela i alla regnbågens färger, liksom
förut bubblan; hvarvid ett skådespel frambringas,
i skönhet vida öfverträffande såpbubblans.

Äro vi tillfredsställda med betraktelsen af denna vackra
skapelse, kunna vi åter vända oss till bubblan. Vi doppa då
kritpipan i glycerinvätskan, bringa den i beröring med
cylinderns öfversta yta och suga en liten smula luft ur bubblan,
för att spränga den hinna, som sitter i kritpipans mynning.
Sedermera blåsa vi långsamt genom pipan; cylindern skall då
utvidga sig mer och mer samt slutligen ombildas till ett klot,
och när vi derefter långsamt lyfta den öfversta ringen, under
det att vi samtidigt blåsa ut bubblan, kunna vi med lätthet
bilda en bubbla af en half alns diameter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>