Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1864 - Gustaf Raddes resor i Östra Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man en famnslång orm (en brokig Coluber-art), hvilken,
om man angriper honom, sätter sig till motvärn, i det
han slungar främre delen af sin kropp emot fienden. En
sex fot hög underskog af Corylus heterophylla (en
art hassel) står såsom skiljemur emellan halfdunklet
i de stilla dalarne och den skarpa belysningen på de
kala strandbackarne.
Nu måste vandraren taga på sig en tungusisk
lädertröja, ty ensamt denna kan skydda mot de hvassa
växterna. Men snart uppträder en ny växtverld, hvars
mörka grönska och saftfulla blad tillkännagifva,
att vatten i öfverflöd är till finnandes. Endast
sällan tittar himmelens blå genom löfhvalfvet,
hvilket dock är olika tätt, allt efter som den
storbladiga mandschuiska linden eller fjäderbladen
på askar och Phellodendron uppbyggde detsamma;
på marken stå 2 till 4 fot höga ormbunkar, en af de
typiska växtformerna i dessa dalar. Här rör sig foten
något friare, än på prairierne, men ögat är liksom
der hänvisadt endast till den närmaste omgifningen,
enär det vidsträckta buskaget med dess mest stora
och breda blad stänger hvarje utsigt. Vid bäckarnes
svala vatten frodas nästan sjukligt chrysosplenier;
bredvid den nordiska alen står det mandschuiska
valnötträdet; krus- och vinbärsbuskar med krypande
grenar äro grannar till en skön berberisart. Äfven
uppträda araliaceer beväpnade med tusentals taggar,
for hvilka man noga måste taga sig i akt. I dalar,
som hufvudsakligen utmärka sig genom talrika sydliga
löfträd, och i hvilka de ettåriga örterna få stå
tillbaka för de artrika trä-växterna, finner man icke
uteslutande i sällskap uppträdande växter. Man träffar
smärta, grågröna stammar af lönn, bredvid ålderstigna
kolosser af lind, korkträdet och en körsbärsart,
med brun, glatt bark, bredvid björken.
De mossbetäcta, murkna vindfällena, säger Radde,
måste man sorgfälligt kringgå och de höga, mångåriga
rotstockarne på de trattformiga ormbunkarne lägga
större hinder i vägen för foten än starrtufvorna
i träsken. Der vinkar, dold i en grupp finstammig,
mandscbuisk hassel, en lilja, den enda arten af sitt
slägte. Hastigt bryta vi oss igenom de närmaste
buskarne, och redan sträcka vi ut handen, för att taga
den – då afmålar sig plötsligen den bleka fasan på
hela sällskapets ansigten, ett säkert tecken varnar
oss för en nära fara. Hvarföre återkommer hunden
så ängsligt till oss? han som städse före oss
genomspejar revieren? Hvarföre smyger han sig nu så
tätt intill sin herre och tjuter så sorgligt? Hvarföre
har hans hår rest sig på rygg och hals?
Emedan vi stört tigermodern med hennes ungar. Vi höra
på få famnars afstånd det stora djurets vrålande. Det
ansträngdt spejande ögat genomtränger icke de lummiga
buskarne, som döljer röfvaren. Och för öfrigt då den
lemnar oss i fred, bekymra vi oss ej vidare derom.
Conifer-skogs-typer vid Amur. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>