- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
312

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1864 - En Psychograf-historia af Sophie Bolander - De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne (Forts. från sid. 277)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sade fröken Morgonstjerna. "Du skrattar ännu åt min
psychograf?" Om någon menniska har skäl att icke
skratta åt honom, är det väl du? Eller hvem förutsade
dig din blifvande hustru?"

"Jag är säker, tant lilla", log Knut Elis, "att den
historien gått staden omkring, som ett bevis på den
der träbitens profetiska ofelbarhet."

"Det vore väl icke underligt?"

"Tvärt om det vore underligare, om ej så vore, ty
ett mer lysande exempel torde psychografhistorien
icke hafva att uppvisa. Och ändå ...

"Ändå? Du vill ändå icke tro, om jag märker rätt?"

"Alldeles rikligt! Låtom oss taga alla
omständigheterna med i beräkningen och underverket
skall helt naturligt upplösa sig. Ni önskade Sophies
och min förening, har ni sagt oss, från första gången
ni såg oss under mitt besök hos er; ni visste vidare
att Sophie hvarje morgon på bestämd timma brukade
besöka trädgårdsmästarens i Paradiset gamla, sjuka
och blinda mor, för att läsa ett kapitel i Bibeln
för henne.

"Än s’en! Menar du att jag farit med bedrägeri?"

"Visst icke i den mening tant fattar det; och att jag
icke är den som gör en sådan beskyllning, torde jag
väl icke behöfva säga, men våra känslor bedraga oss
så lätt sjelfva. Mötesplatsen torde ställt sig för
tants inbillning, och det verkade – tant ovetande – på
psychografens gång; timman likaså. Kom så händelsen,
som vållade uppskofvet i min resa ...."

"Rådde jag kanske också för det!" afbröt fröken
Morgonstjerna.

Knut Elis log. "Nej", sade han, "det var ren
tillfällighet. Men jag kan icke svara för att icke
inbillningen möjligtvis genomträngde den förpostkedja
af förnuftssatser, som jag städse håller i vapen
emot öfvertrons makter, och förde mina steg till
Paradiset den lyckliga morgonstunden, då jag träffade
Sophie, hvarigenom tants förutsägelse på ett ganska
naturligt sätt bidragit till sitt eget besannande,
och hvarförutan händelsen med uppskofvet torde varit
utan all betydelse."

"Nå väl! hvad bevisar allt detta, om icke att
psychografen säger sanning?"

"Det bevisar att psychografen säger ingenting;
att den är ett dödt verktyg under den hand, som,
mer eller mindre medvetet, sätter honom i rörelse
under ingifvelsen af sin inbillning, sina önskningar,
känslor eller föreställningar; och att den för sitt
rykte har att tacka den retande kraft, det underbara
har för lättroheten."

"Ungdomen är så öfverklok nu för tiden. Du vill väl
att jag skall kasta honom på elden?" sade fröken
Morgonstjerna lite stött.

"Nej, nej! Må tant gerna begagna honom till sitt nöje
och låta honom förespå allt det goda, som jag vet tant ännu
önskar oss, hvarefter jag skulle vilja skänka honom till ett
museum och skrifva ett äreminne öfver den hand, under hvars
ledning han öfvat sig i så många sällhetsbringande profetior."

                                Sophie Bolander.

*


De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne.



                         (Forts. från sid. 277.)

Hittills ha vi sysselsatt oss med den gradvisa
utvecklingen af boningar, sådan den kan äga rum hos
människostammar, hvilka naturen tillåter att större
delen af tiden vistas i fria luften. Till och med de
fasta boningarne ha hos sådane folkslag ett mycket
lätt byggnadssätt och som hufvudmaterialier dertill
tjena de beqvämt användbara produkterna, såsom blad,
hudar, mattor och stänger. Sjelfva lefnadssättet
bringar med sig, att boningen betraktas nästan endast
såsom ett sofställe, och till följe deraf är den inre
anordningen mycket enkel. Blott hos de rika funno
vi särskilda afdelningar för de åtskilliga bestyren
eller behofven. Några spikar, för upphängande af
jagtredskaper, en kista eller också blott en vrå
för de öfverflödiga kläderna, kärlen m. m., nästan
alltid en bestämd eldstad, der, i kyligare klimater,
elden aldrig får utslockna – se der allt. Hvarest
husfaderns hviloläger har en fast och särskildt
respekterad plats, der visar sig tillvaron af ett
sedligt inflytande, hvilket i ordning och disciplin
utvecklar statslifvets grundegenskaper.

Om vi ville försöka en jemförande sammanställning af
de mångfaldiga boningsformer, sådane de af resande
i konturer afbildas, måste vi inför våra läsare
framlägga hundratals teckningar. Lefnadssättet och
vanorna hos de särskilda folkslagen äro ju af så
mångfaldig beskaffenhet och hvarje särskild sed har
utpräglat sig på sitt egendomliga sätt, i afseende på
boningarne, utan att derföre äga någon kulturhistorisk
betydelse.

Vigtigare för ändamålet med vår betraktelse är
det material, af hvilket boningarnes ytterväggar
uppföras der, hvarest väderleksförhållandena icke
mera tillstädja användandet af så lätta ämnen som i
blidare klimater. Tunga bjelkar, lera, sten, ja till
ock med is och snö äro medel för menniskan att åt
sig upprätta tak öfver hufvudet, om en torftig natur
inskränker urvalet.

Genom bearbetandet af dessa ämnen stärkes hennes
konstfärdighet och uppfinningsförmåga. Materialet
tillåter henne att utbreda sig och gifva anledning
till uppförande af åtskilliga rum bredvid och öfver
hvarandra, för att på det fördelaktigaste sätt kunna
draga nytta af ytterväggar och tak. På det
sättet uppstå sammansatta boningar, och
byggnadskonsten börjar utveckla sig i sjelfständig
riktning.

Det enklaste och på samma gång lättast förarbetade
materialet bildar leran, som finnes öfverallt, och
i varma länder är särdeles lämplig för uppbyggandet
af varaktigare boningar.

Grönländarne bygga sig jordhyddor, hvilka de till
hälften försänka i marken och hvartill de tagit
modellen från de hålor som netseken gör i isen för
sig och sina ungar. Eskimåerna, hvilka sommaren
igenom bo i tält, uppföra med stor skicklighet
för vintern hyddor af snö. Vid en flod, der snön
låg ungefär två fot djup och var behörigt kompakt,
utförde en eskimå, som åtföljde Franklin på hans
första resa, inom ganska kort tid ett verkligt
konstverk i denna väg. Han började med att afmäta en
tolf fot i diameter hållande cirkel; derefter delades
snön med en bred, långskaftad knif i remsor, hvilka
hade så mycket sammanhang, att man oskadade kunde
uttaga styckena. Dessa lades som huggna stenar öfver
hvarandra, de särskilda lagren jemnades med knifven
och formades så, att väggen erhöll en lindrig lutning
inåt, danande ett slags kupol. De öfre partierna
infogades kilformigt och det hela afslutades med
ett likadant formadt snöstycke. Då byggnaden var
fullbordad, kastades litet lös snö deröfver, för
att utfylla alla springor hvarefter en låg öppning
med knifven skars genom väggen. Till och med ett
fönster, som försågs med en klar isskifva, erhöll
boningen, hvilken, till följe af materialets renhet
och prydligheten i uppförandet, presenterade sig
som en marmorbildning. Men en fullständigt inrättad
vinterboning består hos eskimåerna af flera delar,
hvilka medelst gångar äro förenade med hvarandra
och genom ett slags lång, låg korridor, den der
tillstädjer föga luftvexling i det inre, förer ut
i det fria. Madagasserna, hvilka intaga en långt
högre kulturgrad, än den stora allmänheten är van
tillskrifva dem, uppföra åt sig efter samma metod,
som understundom användes äfven hos oss, boningar,
genom att mellan kretsformigt uppställda störar
intrampa fuktig lera, hvilken hårdnar i solen. Taket
bildas, allt efter råd och lägenhet, af halm, stänger
och bjelkar, eller belägges det med mattor.

                                (Forts.)

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1864/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free